Se fler bilder i vårt Galleri>Bilder från våra resor

Semester 2012

Efter en lång ganska kall vår och försommar slog vädret om till sol och värme precis dagarna innan vi skulle påbörja vår semesterresa. Visserligen hade väderleksrapporten visat att ett nytt regnområde var på väg från Brittiska öarna och vi hann inte längre än till Hallandsåsen innan metrologernas rapport besannades.

Resans tre huvudmål var några dagars vandring i Alperna, sol och bad i Medelhavet och ett kulturellt besök i den svenskinfluerade Hansastaden Stade i norra Tyskland.
De första veckorna skulle vi tillbringa tillsammans med våra norska vänner Kjell och Margareth, vilket vi såg fram emot.

Köge, Danmark
Resans första övernattning, efter drygt 40 mil, blev på Sydstrand Camping i Köge, på Själland, några mil söder om Köpenhamn.
Vädret var grått och kallt men det hindrade oss inte från en promenad till Skippers Kro i hamnen för att få något till livs.

Skipperkroen med  en dansk nationalrätt

 

Jag valde stekt fläsk med persiljesås vilket är en favoriträtt på Själland.
Rätten kan på menylistan uppfattas som väldigt spartansk men den är helt fantastisk i sin enkelhet. Dock inte denna gång. Såsen och potatisen var helt ok men fläsket – det var så hårt stekt att mina köpetänder låg i omedelbar närhet av att brytas sönder.
Kocken måste haft en riktig, riktigt usel dag eller också har han aktier hos någon tandklinik.
En övernattning blev det innan det var dags att åka vidare.

Heiligenhafen, Tyskland
Ett av våra favoritställen när vi åker söderut är Heiligenhafen som ligger några mil söder om färjeläget mellan Rödby och Puttgarden.
Här finns en mycket central ställplats och ett stort utbud av restauranter, shopping, promenadvägar, bad osv.

I Heiligenhafen har man med hjälp av EU-pengar byggt en gigantisk pir rakt ut i Östersjön. Den drygt 200 meter långa och fyra meter breda piren förgrenar sig som ett stort v längst ut och här finns det allt från servering, viloplatser, lekredskap, toaletter, badstegar, mm.
Ett stilrent och välbyggt byggnadsverk med galvaniserade stålkonstruktioner inklädda i finpolerade grova ädelträdetaljer på en stomme av finputsad betong.

Den vackra piren som sträcker sig hundratals meter ut i Östersjön

Bygget var vid vårt besök inte helt färdigställt men det är redan en mycket välbesökt attraktion som säkert kommer att bli ett lyft för stadens turism.
Även den ca fyra kilometer långa strandpromenaden runt ett ”innanhav”, hade fått sig en rejäl ansiktslyftning med stensatta gång- och cykelvägar, belysning, skulpturer, strandbarer osv.
Efter två övernattningar var det dags för avfärd mot Soltau, som ligger drygt 20 mil söderut från Heiligenhafen.

Soltau, Tyskland
Efter några timmar, i maklig takt på Autobahn, checkade vi in på Sudsee Campings helt fantastiska ställplats i Wietzendorf, ca en mil norr om Soltau.

En välskött plattbelagd ställplats

Kjell och Margareth, som kom direkt från Vansbrosimmet, anlände ett par timmar senare.
Det var del två i Maggans utmaning mot tjejklassikern och hon simmade de 1000 metrarna på drygt 26 minuter. Fantastiskt bra.
Efter sedvanliga kramar och vackra glosor intog vi en lättare måltid på en av campingens restauranter.
Vädret var ömsom regn och ömsom solsken men med en behaglig temperatur runt 20°C.
Sudsee ställplats var enbart en ”one night staying place” för vår färd mot varmare breddgrader.
Före avfärd tog vi en kortare morgonpromenad. Maggan tog även en simtur i den konstgjorda sjön som fanns på campingen, innan det var dags för frukost och Autobahn.

Rothenburg ob der Tauber, Tyskland
Efter dividerande hit och dit, bestämde vi oss för Rothenburg som vår nästa destination.
På småvägarna, från ställplatsen mot Autobahn, såg vi gamla husbilar parkerade här och var i skogskanten. Husbilarna, som var väl synliga för bilisterna, hade ett gemensamt, alla var målade med ett stort rött hjärta på dörrarna och i vissa bilar lyste en röd lampa?
Det tog en stund innan vi fattade vad det var, men till slut kom vi på att det var ett nytänkande när det gäller att ragga kunder till världens äldsta yrkesutövning.

Det var måndag, trafiken var bitvis väldigt stressig men efter ca 50 mil på en delvis skumpig Autobahn ledde GPS-tanten in oss på Romantische Strasse till Tauberromantik Camping i Detwang vid foten av den kulle som Rothenburg är uppbyggd på.
En mysig liten camping inbäddad i grönska strax intill floden Tauber. Gästerna var till 90 % holländare, eller var det helt enkelt en gammal holländsk koloni?

Vi hittade en stig som var skyltad till den gamla staden och efter en brant backe på dryga kilometern nådde vi den norra porten i stadens ringmur.
Innanför muren fann vi genast en härlig restaurant med uteservering under taket från några stora trädkronor.
Det var en varm och härlig afton men på hemvägen, nedför den branta backen, började nattkylan kännas på de bara armarna.

Rothenburg sett från cykelvägen

Första morgonen satte jag mig, för första gången sedan Halvvättern, på cykeln för att rekognosera närområdet. Det var en underbar morgon och efter en timme i det böljande Bayerska lanskapet hittade jag en skyltad cykelled som pekade mot medeltidsstaden.
När resten av gänget hade vaknat, cyklade eller gick, vi tillsammans uppför den branta kullen till Marktplatz som är det stora torget i staden.

Vi vandrade runt på den gamla ringmuren, shoppade, besökte den välkända butiken som säljer julsaker året runt, studerade folklivet från uteserveringarna osv. Vi var helt enkelt som alla andra, vi var turister.

Ringmuren runt medeltidsstaden, Rothenburg

Stadens centrum med tusentals turister

Efter besöket rullade vi nedför den branta backen, grejade lite med våra mobila hem och på kvällen blev det grillat och sallad under markisen innan det var dags att planera morgondagens flytt till Salzburg.                                                                        

Rothenburg ob der Tauber
Kallas för medeltidsstaden i Bayern
Ligger i distriktet Ansbach
Rothenburg är en medeltidsstad som fick stadsprivilegier redan 1241
Folkmängden är drygt 11 000
Nedanför den kulle som Rothenburg är uppbyggd på flyter floden Tauber
Romantische Strasse som passerar förbi denna pärla, sträcker sig från Würzburg i norr till Füssen i söder
På torget ligger Ratstrinkstube som har ett klockspel med en figur som varje hel timme kommer ur fasaden till historisk musik
Käthe Wohlfarth är en gigantisk affär som är känd för att sälja julpynt och julklappar året runt
Det finns två campingar i Detwang strax intill staden, vi valde Tauberromantik Camping info@camping-tauberromantik.de

Salzburg, Österrike
Två övernattningar blev det innan vi lämnade denna fantastiska medeltidsstad.
Den planerade 40-mila färden mot Salzburg startade på Romantische Strasse som är Tysklands mest kända turistväg.
Utmed hela den romantiska vägen finns ett tjugotal brunskyltade avstickare till medeltidsbyar, borgar, slott och andra sevärdheterna. Vi tyckte att tiden var för knapp för besök denna gång, så vi rattade ut på Autobahn igen efter bara några mil.

Vid gränsstationen till Österrike köpte vi en s.k. Go-box laddad med pengar och som sedan automatiskt räknades ner vid passering av sändare som var placerade utmed betalvägar, tunnlar o dyl. Dosan placerades i framrutan och vid varje registrering för betalning gav den ifrån sig ett pipande ljud.
När pengarna som laddats in i dosan började ta slut fick man åka in på en mack och fylla på fler ”eurosar”.
För oss var det dyrt att köra i Österrike eftersom vår boggi klassas som en tung lastbil. ”Norskarna” däremot, som har ett nästan dubbelt så långt ekipage som vårat, åkte nästan helt gratis. Det finns ingen rättvisa här i världen – den rike stjäl från pensionären!
På eftermiddagen checkade vi in på Panorama Camping Stadtblick i Salzburg och drygt en timme senare kom Kjell och Maggan, som kört några mil längre än oss på den romantiska vägen.

Panorama Camping var en trevlig upplevelse. Personalen var trevlig, hygienutrymmena var fantastiskt rena och fina och köket var helt ok i en trevlig miljö.
Första kvällens middag intog vi på campingen. Efter avslutad måltid inmundigades några glas av det röda i restaurantens trädgård där ”herr Ober” bjöd sina gäster på kornbrännvin.
Vid mörkrets inbrott träffade vi några svenskar som var på väg hem från Kroatien. Dom talade sig väldigt varma för landet och framför allt för det kristallklara vattnet i Adriatiska havet.

Första morgonen i Salzburg var gråmulen och regnet hängde i luften. Vi bestämde oss ändå för att cykla de drygt två milen till St. Leonhard där det finns en linbana upp till toppen på Untersberg på knappa 1800-meters höjd.
Här uppe var det kallt, växtligheten var karg med en och annan liten blomma som lyste vacker mot det gråa berget. Av blommornas antal och storlek att döma så fick de nog kämpa hårt för sin överlevnad i kylan och blåsten.

En guling som kämpar hårt i den karga naturen

Sammanbitna Frömyrs på väg till toppstationen

Molnen hängde tungt och på tillbakavägen, efter ca en timmes vandring i den steniga terrängen slank vi in i en äkta österrikisk timrad alphydda som serverade både mat och dryck. Här inne var det varmt och skönt. Vi beställde in dryck med tilltugg innan det var dags att ta bergbanan ner igen.

Vädret var inte alls som i filmen Sound of Music, men vi fick ändå njuta av den fantastiska utsikten över det för dagen gråkalla tyrolska landskapet.

Inte lika härligt som i vissa filmer, men vackert trots vädret

På återvägen cyklade vi in till stadskärnan i Salzburg där vi fikade och flanerade en stund innan det var dags att bege sig tillbaka till vår boplats.
Svenskarnas besök, kvällen före, hade satt sina spår. Planerna från början var att åka till Medelhavet i norra Italien för att sola och bada.
Efter dividerande och röstning bestämde vi oss för att, för det första, lämna det dåliga vädret i Österrike och för det andra att i stället för Italien styra mot Istra halvön i Kroatien.
Det är detta som är tjusningen med campingfordon. Man kan helt enkelt lägga om planerna hur man vill.

Lanterna, Kroatien
Sista morgonen i Salzburg vaknade vi till ett hällregn som inte visade några som helst tecken på att upphöra. Men som tur var hade vi packat för avfärd redan kvällen innan. Det enda glädjeämnet var att vi hade en varm och torr bostad tvärt emot vad man kan säga om de s.k. riktiga camparna som slet med att packa in sina genomdränkta tält o dyl. i lika våta cykelväskor och ryggsäckar.
Efter frukost lämnade vi den vackra terrasserade campingen med den härliga utsikten över Salzburg, för att dra oss drygt 40 mil söderut till Kroatien.

Vädret begränsade vår upplevelse av det underbara Alplandskapet men när vi nådde mer låglänt terräng i Slovenien möttes vi av en klarblå himmel och ett blänkande turkosblått hav i horisonten. Det var Medelhavet.
Vädret hade under resan växlat från ca 12°C och ösregn i Alperna till ca 30°C och strålande sol på bara någon timme efter att ha lämnat de högsta bergen bakom oss.

En liten, liten del av den enormt stora Lanterna Camping

Efter en vecka från starten på Tjörn och drygt 200 mils körning, checkade in på Lanterna Camping, på Istra halvön i Kroatien. En jättestor camping, den största vi någonsin varit på, med drygt 3 000 platser vilket motsvarar mer än 10 000 gäster.
Det var väldigt struligt vid incheckningen med folk som sprang kors och tvärs för att hitta en ledig plats.
Efter en knapp timme, i hettan, hade vi ändå hittat en plats i närheten av Kjell och Maggan, som checkat in något tidigare än oss.

Denna jättelika men välskötta camping var som en egen liten by med allt från frisörer, fot- och nagelvård, banker, butiker, biltvätt, pooler, restauranter med uppträdande osv. Det fanns t.o.m. markerade övergångsställen på de asfalterade huvudstråken inne på campingen.
Det var kilometervis med cykel- och gångstigar på den kuperade campingen samt salta varma bad i det Adriatiska havet inom gångavstånd.

Helena efter ett av alla dopp i Adriatiska havet

Vid mitt första toabesök i gemensamhetsanläggningen blev jag helt skräckslagen, innanför dörren var en ståtoa, endast ett hål i golvet. Första tanken som slog mig var – här stannar jag inte en sekund till.
Men efter att ha öppnat ytterligare en dörr visade det sig, tack och lov, att det fanns vanliga toalettstolar också.
På de vanliga toaletterna satt pappersrullen så högt att man måste resa sig från stolen varje gång man skulle ta en bit papper?  En kvarleva från ståtoans tid kanske, som nu funkade som lätt morgongympa.

Under vår veckolånga vistelse valde jag och Helena att cykla runt i grannskapet för att se oss omkring.
Hela veckan badade i sol och termometern höll sig stadigt mellan 32-35°C. Vattentemperaturen var drygt 25°C vilket är den undre gränsen för att jag, som är badkruka, skall hoppa i frivilligt. Det blev till slut åtskilliga dopp, även för mig denna vecka, så många att jag oroades för att få simhud mellan tårna.
Eftersom Kjell och Margareth älskar sol och bad så tillbringade de mestadels sin tid på stranden, men vi avslutade alltid dagarna med gemensamt samkväm.

Kjells födelsedag, den 14 juli
Kjell fyllde 46 under vår vistelse i Kroatien och det ville vi ju såklart fira.
Jag och Helena ville hitta något mysigt ställe utmed havet. Vi tog en cykeltur utanför det gigantiska campingområdet och efter någon kilometer fann vi en trevlig restaurant med härlig utsikt över havet. Här bestämde vi oss för att fira Kjells födelsedag med att bjuda herrskapet på lunch med tillhörande festdryck.
Sagt och gjort. Det var ett bra matställe med bra service. Kyparen, som rekommenderat vinet till maten, var helt lyrisk över detta vin som han, som vinkännare, påstod vara Kroatiens bästa.

Fyra solröda firar Kjells 46-årsdag

Eftermiddagen tillbringade vi i badet och i skuggan under markisen. Det var nu drygt 35°C och aktiviteterna fick anpassas därefter. Vi minsta lilla muskelrörelse fylldes porerna med vätska och från hårfästet strömmade det rännilar nerför kinderna.
På kvällen, när det blivit något svalare, besökte vi en av campingens dansrestauranter, innan det var dags för ett sista glas rött under markisen.
Det blev ett lyckat födelsedagsfirande och det verkade som om Kjell var nöjd med sin dag.

Porec
På våra cykelturer följde vi oftast strandpromenaden söderut enligt de cykelkartor vi köpt. Kartorna var krångliga och stämde inte alltid överens med verkligheten vilket vi fick erfara en dag när vi tänkte oss en tur till Porec, en gammal by som ligger drygt 12 kilometer från campingen.

En av alla härliga badvikar

Vädret var underbart och vi stannade ofta för att svalka oss i det turkosblå vattnet.
Efter drygt fem kilometer utmed kusten var plötsligt cykelvägen avstängd med ett staket? En dam, som satt innanför grinden, förklarade på knagglig engelska att vi kommit till en naturistcamping och att vi inte fick cykla igenom där med kläder på?
Vi tittade på varandra och konstaterade snabbt att cykla ”barbacka” inte var något för oss. I min fantasi såg jag mig själv, naken, med en fritt hängande ”snorre”, fladdrade i fartvinden – nej där gick gränsen – det var bara att vända om.
Vi försökte hitta en väg runt nudistlägret men efter några kilometer och ett otal stopp för att granska kartan, insåg vi att vi hade kommit helt fel.
Nu visste vi inte alls var vi var, vi cyklade vind för våg kors och tvärs på markerade och omarkerade stigar och till slut kom vi fram till en liten by där vi stannade för att fråga oss fram.
Vi träffade på en dam, som efter några minuters blandning av olika språk, visade sig vara svensk. Hon gav oss en mycket utförlig beskrivning på cykelvägen till Porec. Felet var bara den att damen förväxlat höger och vänster så nu var vi återigen helt galet.
Efter en halvmil på en gropig och knagglig makadamväg kom vi ut på en större bilväg med skyltar så att vi äntligen kunde orientera oss.

Vi hade nu varit ute i ca 3 timmar och bestämde oss för att försöka hitta tillbaka till husbilen igen och det visade sig att närmaste vägen från vår vändpunkt till campingen var knappt 5 kilometer.
Vi fick i alla fall en härlig cykeltur, med många intryck, innan vi intog vår kvällsvard.

Dagen efter gjorde vi ett nytt försök att komma till Porec, för nu trodde vi att vi skulle komma rätt och det gjorde vi.

Hamnen i Porec

Vi strosade runt lite i staden innan vi lunchade med ”norskarna” som bilat dit för att shoppa.
Vägen tillbaka var lika underbar som ditresan. Vi badade och jag badade t o m. naken i en enskild liten vik. Vi släckte vår törst på en utskänkningsplats modell primitiv. En kreativ person hade ställt upp en skåpbil och några plastmöbler varifrån han serverade hamburgare och öl, mitt ute i skogen intill cykelstigen.

Mitt i skogen, intill en cykelstig, dök vi på detta utskänkningsställe

Vi gjorde även en kort avstickare till i en liten fiskeby, där det fanns några trevliga fiskerestauranter.

Kvällen avslutades under markisen med en biff och wokade grönsaker, by Kjell, samt Helenas sallad.

Novigrad
Vid ett par tillfällen tog vi en taxibåt till Novigrad, en liten mysig by med en blandning av gammalt och nytt som låg ca 45 minuters båtresa från campingen.

Novigrad med strandpromenad och restauranter

Vi strosade runt i den lilla gästhamnen, shoppade och lunchade på en av de otaliga strandrestauranterna.

Att shoppa i Novigrad var en intressant upplevelse, i alla fall i de affärer vi var.
Vi lärde oss att se lite tveksamma ut till priset och utan att säga något prutade personalen med sig själva tills de såg att vi verkade nöjda. Fantastisk bra system, utan ett ord kunde priserna sjunka med 20-30%.
Efter en vecka i Kroatien, var det dags att dra vidare, men först ville Helena besöka en av campingens skönhetssalonger.  Hon blev väldigt nöjd med resultatet och att det dessutom nästan var gratis gjorde ju inte saken sämre.

Metrologerna hade spått sämre väder vilket gav oss ytterligare en anledning att börja tänka på nästa mål, Walchsee i Österrikiska Tyrolen. En liten mysig by som vi hittade när vi var på väg hem från vår Spanienresa året innan.

Kjell och Margareth hade bestämt sig för att stanna ytterligare några dagar, så vi tog avsked av varandra genom en sista kväll i Porec. Där hittade vi en helt fantastiskt restaurant på toppen av en gammal ombyggd borg med utsikt över staden och havet.
Förutom oss fyra hade vi Måsart till bords. En annorlunda bekantskap som visade sin tacksamhet med falska, något skräniga toner, när han fick smaka på de läckerheter som dukats fram.

Måsart var vår hedersgäst i Porec

Gränderna i Porec har dukats upp inför kvällen

Innan vi åkte tillbaka till campingen flanerade vi i de trånga gränderna som nu dukats upp för törstiga och hungriga turister. Porec är en mycket vacker stad som vi mer än gärna återvänder till.

Kvällen avslutades med kramar och lycka till för nu skildes våra vägar för denna gång.
Våra norska vänner stannade kvar vid Medelhavet och vi styrde mot vandringslederna i Österrike.

Porec, Kroatien
Staden ligger 45 km nordväst om huvudorten Pula på Istra halvön
Centrum utgörs av området kring den gamla gatan, Dekumaska, som kantas av romerska och gotiska husfasader mellan Marafortorget i väst och Frihetstorget med kyrkan Gospe od ándela i öst
Här finns en 37 km lång strand från Novigrad till Funtana och Vrsar i söder
Regionen Porec har drygt 18 000 invånare
8 km nordost om Porec ligger droppstensgrottan Jama Baredine
Under turistsäsongen finns här båtförbindelse med Venedig
Staden byggdes av romare ca 100 år f. Kr

Walchsee, Österrike
Vägen till dagens mål var en upplevelserik tjugomila färd i Alperna. Den smala vägen, som bara var någon meter bredare än husbilen, var bitvis så brant att drivhjulen spann trots att asfalten var helt torr.
När man kör uppför ser man bara himmelen och en brant vägg framför sig. Men när man passerar krönet och ser den smala vägen som slingrande stupar nästan rakt ner, då får man ”kill i magen”.
För att skona bromsbeläggen i utförsbackarna var jag tvungen att motorbromsa genom att kör på en mycket låg växel.
Det tjöt i motorn och varvräknaren steg till drygt 6 500 varv/min. i branterna.

När vi senast åkte över Alperna mellan Salzburg och Slovenien var det så dåligt vädret att utsikten var helt obefintlig. Vi såg då ingenting av det dramatiska, nästan brutala, alplandet och motorvägen vi åkte på var plan och bred.

Så var det inte nu. Det var helt klart och utsikten från höjderna var enorm men tyvärr hinner man ju inte se så mycket när man sitter vid ratten.
Helena, som har lite höjdskräck, vågade inte titta ut över byarna, gårdarna osv. långt, långt, långt nere i botten på dalarna. Hon höll för både ögon och öron och kände sig inte alls bekväm med den vackra utsikten och den tjutande motorn.
Efter denna färd, med en blandning av skräck och förtjusning, checkade vi in på Seespitz Camping i Walchsee.

Seespitz Camping är liten och mysig med ca 50 platser, en trevlig restaurant och välskötta hygienutrymmen.
Den skiljde sig verkligen från den jättestora och kommersiella campingen som vi lämnat på morgonen.
Inget illa om Lanterna Camping, den hade sina fördelar, men vi trivs bättre på små personliga platser där man har kontakt med både personal och grannar.

Vi fick en jättebra plats några meter från sjökanten och med härlig utsikt mot de gröna frodiga ängarna vid foten av de höga gråa spetsiga bergen med Pyramidenspitze på 2 001 möh som högsta topp.

Härlig utsikt från vår mobila bostad

Runt sjön, som gett namn åt orten, går en 6 kilometers cykel- och vandringsled som på några ställen grenar ut sig i markerade stigar upp mot bergstopparna.

Trots att regntunga moln låg över bergen gav vi oss en morgon ut på en markerad långtur. Vi vandrade i lugnt tempo uppför berget och efter ca en och en halv timme stötte vi på den första utav tre bergsstationer utmed leden.
Vi stannade för att vila och beställde in varsin flaska bubbelvatten.

Helena pustar ut på bergstation Lippenalm 959 möh

Efter ytterligare en kraftig stigning satte vi oss i en brant slänt och tog fram vårt medhavda fika, kaffe och smörgåsar.

Utsikten var helt enorm. Nedanför våra fötter såg vi hela den gröna dalen med byn, sjön och gårdarna på den motsatta bergssidan.

Jag blickar ut över dalen, sjön och den lilla byn

Efter att vi gått över Ebergsberg på 1164 möh fortsatte leden ner på andra sidan till den högst belägna bergsstationen. Den passerade vi, utan stopp.
Däremot, efter ca fyra timmars vandring, beställde vi in var sin öl på den tredje och sista stationen innan vi var nere i dalen igen.

Vi satt länge på restaurantens uteplats och njöt av vädret som nu var soligt och varmt med varsin kall skummande öl och en helt fantastisk vy över Walchsee och blomsterängarna nedanför höjderna.
När man får avnjuta detta tillsammans med det bästa man har önskade man att tiden stod stilla, åtminstone för några timmar.

Blomsterängarna ner mot dalen

Dagen började i moll men gick över i dur under vår vandring. Efter ca fem timmars vandring var vi tillbaka på campingen, trötta men upprymda av allt vi sett och upplevt under dagen.

Vi avslutade denna fantastiska dag med en äkta österrikisk Wienerschnitzel på byns mest kända matställe.
Kjell och Margareth meddelade via SMS att de nu lämnade Kroatien för att tillbringa några dagar på deras favoritställe vid Medelhavet i norra Italien.

Hela vår vistelse i Walchsee bestod av vandringar och cykelturer.
Vi tog bl.a. en fyratimmars vandringstur till ett myrområde samt några cykelturer till närliggande byar.
I dalen finns det många bilfria cykelleder och en dag valde vi att cykla till Kössen, ca 25 kilometer från campingen. Kössen är den största byn i närområdet, men tyvärr var det en ganska ödslig och död by vi cyklade in i. Allt var stängt och igenbommat!

Trots att cykellederna gick i dalen så var det bitvis väldigt kuperade

På turistinformationen, som var öppen, fick vi veta att måndagar är vilodagar i distriktet och då är i stort sett allt stängt. Lite tråkigt men det var ytterligare en lärdom att lägga på hårddisken.

Vi lämnade det vackra alplandskapet och Walchsee i gryningen

Efter fem övernattningar i Walchsee var det dags för förflyttning mot vårt tredje och sista planerade mål för denna resa, Hansastaden Stade i norra Tyskland.

Walchsee, Österrike
Ligger i distriktet Kufstein i norra Tyrolen.
I distriktet bor ca 17 500 fastboende varav ca 2 000 i Walchsee
Högsta berget i Kufstein är Vordere Kesselschneid med sina 2 002 möh
I Walchsee finns Schwemm som är norra Tyrolens största myrmark
Sjön med samma namn som orten är ca 2,5 km² och har en medeltemperatur under badsäsongen på 21°C
Det finns drygt 200 km cykel- vandringsleder i distriktet samt ca 140 km preparerade skidspår på vintern
Samtliga leder är utmärkt markerade och campingen har utmärkta kartor
Det finns tre campingplatser intill sjön
Seespitz Camping ligger närmast byn och utgångspunkterna till vandringslederna
GPS koordinat N 49°39´04´´ E 12°19´07´´

Stade, Tyskland
Meningen var att vi skulle dela upp den 90 mil långa etappen mellan Walchsee och Stade i två delar men trafiken flöt på utan stopp så vi beslöt oss för att dra hela vägen på en dag. Dessutom var det mellan 32-35°C och väldigt kvalmigt, så bästa platsen just denna dag var i husbilen med fullt tryck på AC-n.
Vi anlände till ställplatsen som ligger mitt i staden vid halv niotiden och efter att handbromsen var dragen, var det god natt jord.

Stade var en av vår bortgångne vän Lars favoritplatser, och det var han som inspirerat oss till ett besök.
Det finns mycket historia kring den tid då Sverige på 1600-talet byggde upp den sönderkrigade och eldhärjade staden, historik som vi vet att Lasse var väldigt intresserad av.

Första dagen var behaglig, runt 25°C och solsken, när vi besökte den svenskinfluerade Hansastadens centrum.
Eftersom Lars hade pratat så mycket om Stade var förväntningarna kanske lite för högt uppskruvade. Visst var det fint, men kanske inte så som vi föreställt oss.

Vi var inte besvikna på vårt val av resmål, men Stade kanske inte är huvudattraktion på kommande resmål.
Eller kanske var det så enkelt att vi, efter ca tre veckor, blivit mättade på allt vi sett och upplevt.

Ställplatsen var bra, helt självförsörjande utan personal, med myntautomater till allt som vi var i behov av. Tyvärr fanns det inga toaletter och duschmöjligheter men med husbil så har man ju de hygieniska faciliteterna med sig.

Samtidigt som vi var i Stade lämnade våra norska vänner Italien och Medelhavet för vidare färd mot Sverige och arbete.
Dom hade haft ett underbart väder och började nu känna sig nöjda med sol och bad för denna gång.

Det finns många vackra byggnader i Stade och ingenstans utanför Sverige finns det så välbevarade spår från den svenska storhetstiden.
Där finns t.ex. ett tyghus i stram karolinerstil med Karl XII:s namnchiffer.
Den gamla hamnen med de höga lagerbyggnaderna är i dag ombyggt till uteserveringar, restauranter och affärer.

Träkranen vid torget och den lilla f.d. hamnen

Mitt i stadens centrum finns en mycket gammal, restaurerad, träkran som i dag används för turistinformation.

Den f.d. hamnen och lagerbyggnaderna är i dag samlingsplats för turister

Efter några besök i staden började vi botanisera i områdena runt själva byn. Vi fann en trevlig cykelled utmed floden Elbe som är containertrafikens kommunikation mellan Nordsjön och Hamburg.

Jättelika fartyg trafikerade floden

Utmed de långa sandstränderna på den stora breda floden var det full aktivitet. Man badade, spelade bollspel, promenerade eller bara myste på sin picknickfilt.
Vi gjorde flera stopp för att vila i värmen och se på den livliga båttrafiken utmed den jättelika floden.

Vår sista dag i Stade var tropisk varm med drygt 30°C med mycket hög luftfuktighet. Vi gjorde ett kortare besök i den gamla staden och en sista shoppingrunda innan det var dags för återhämtning och vätskeintag.

Stade, Tyskland
Den lilla Hansastaden Stade ligger strax söder om floden Elbe och några mil väster om Hamburg
Staden är uppbyggd av svenskar under den svenska stormaktstiden i mitten av 1600-talet
Stade blev svenskt 1645 och är det egentligen ännu eftersom området Verden i westfaliska freden 1648 tillföll Sverige ”på evinnerlig tid”
Den svenska administrationen finns delvis bevarad
Det ståtliga rådhuset har än i dag Sveriges riksvapen över porten
Karl XII:s namnchiffersitter ovanför tyghuset vid Pferdemarkt
Det bor drygt 46 000 personer i Stade
Floden Elbe är en av de största floderna i Centraleuropa.
Den sträcker sig från Riesengebirge på 1 368 möh i nordvästra Tjeckien till Nordsjön vid Cuxhaven
Elbes totala längd är drygt 109 mil
Mer information om Stade hittar du på www.stade.de

Kerteminde, Danmark
Efter tre övernattningar på ställplatsen i Stade bar det nu iväg mot mitt fädernesland, Danmark.
Det var en mycket seg resa. De drygt 10 milen mellan Stade och gränshandeln i Padburg tog ca 5 timmar pga. av ombyggnader och trafikstockningar på A1 runt Hamburg.

Innan vi passerade gränsen i till Danmark blev det bunkring av vin och öl hos Otto Duborg i Padburg.
De återstående 20 milen till vårt nästa mål gick betydligt smidigare. När vi anlände Kerteminde, på Danmarks näst största ö, blev det ett Kärt(e) minde eftersom vi campat i husvagn här för 8 år sedan
Vår första frukost i Kerteminde blev riktigt internationell. Vi köpte färska danska rundstycken från bageriet och i övrigt tog vi av det som fanns i kylskåpet. Kaffe, ost och pålägg från Österrike, smör och starkost från Tyskland, marmelad och ägg från Kroatien osv. Dessutom var vattentanken en blandning från Tjörn, Kroatien, Österrike och Tyskland.

På gångavstånd från den välskötta campingen finns några riktigt bra fiskerestauranter och gott om vattenhål där man kan slinka in och ta en ”håndbajer” (öl som dricks direkt ur flaskan).

En läcker fiskerätt med två härliga rödspättor på en bädd av grönsaker

Vi cyklade i det böljande landskapet, gjorde kortare promenader utmed Stora Bält och vi åt och drack gott av det som bjuds i Danmark.

Efter två övernattningar var det dags för den sista etappen mot hemlandet. Vi passerade först Stora Bält bron mellan Fyn och Själland, därefter några mil på fast mark innan det var dags för nästa stora bro över Öresund mot Sverige.

Stora Bält bron mellan Fyn och Själland i Danmark

Som vanligt när vi kommer söderifrån, måste hustrun lägga det allra sista av vår reskassa på GEKÅS i Ullared.
Endast en övernattning blev det på nordens mest frekventa camping, vilket var tur, eftersom det var begränsat med sovutrymme mellan GEKÅS -kassar, flaskor och vindunkar.

Kort sammanfattning

Resvägen
På vår väg mot Medelhavet övernattade vi en natt i Danmark på Sydstrand Camping i Köge innan vi tog färjan till Tyskland.

I Tyskland hade vi två övernattningar på ställplatsen i Heiligenhafen, en på ställplatsen vid Soltau Camping och två på Tauberromantik Camping i Rothenburg o.d. Tauber.
Sedan bar det iväg till Österrike där vi stannade två dygn på Panorama Camping Stadtblick i Salzburg före den sista etappen till Kroatien som gick via Slovenien.

Lanterna Camping i Kroatien var resans vändpunkt.
Där bodde vi i en vecka, innan vi åter styrde ekipaget norrut, till Seespitz Camping i Walchsee, Österrikiska Tyrolen.

Där hade vi fem övernattningar innan det var dags att besöka ställplatsen i Stade i norra Tyskland.
Efter tre dagar i Stade hade vi uppfyllt våra tre planerade huvudmål, sola och bada i Medelhavet, vandra i Alperna och besöka Hansastaten Stade i Tyskland.

Till sist stannade vi två dygn på Kerteminde Camping i Danmark innan det var dags för brofärden över Stora Bält och Öresund.

Hela resan tog tre och en halv vecka och Dethleffsen fick rulla ca 450 mil utan några som helst problem.

Upplevelser
Hela resan var en enda lång syn och känsloupplevelse och det var mycket trevligt att få campa ihop med Kjell och Margareth under några veckor.

Medeltidsstaden Rothenburg, vandring i Alperna, sol och bad i Medelhavet och alla härliga vandrings- och cykelturer hör till höjdpunkterna på denna semester.

Maten var väldigt varierande från en härlig Wienerschnitzel gjord på kalv i Walchsee till det brända fläsket på Skippers Kro i Köge.

Även vinet varierade men det vi minns bäst var det Kroatiska rödvinet som vi blev rekommenderade på Kjells 46-års dag.