Sagoslottet Neuschwanstein

Ser fler bilder frÄn vÄr resa under fliken Galleri>Bilder frÄn vÄra resor

Under en lÄng kall vinter och en lika kall vÄr planerade vi som vanligt kommande semesterrutt. Vi sökte platser för avkoppling, motion, god mat, vÀrme och naturupplevelser.

I en husbilstidning fick vi syn pÄ en camping i nordöstra Italien som vÀckte intresse.  Caravan Park Sexten i Dolomiterna hade, enligt skribenten, alla de ingredienser som vi hade pÄ önskelistan.
PÄ hemsidan kunde vi lÀsa att platsen har ca 300 soldagar per Är och att campingen vid ett flertal tillfÀllen utnÀmnts till Europas vackraste. HÀr fanns ett stort utbud av aktiviteter som t.ex. vandrings- och cykelleder, pooler, gym, utsiktsplatser, restauranter osv. Beskrivningen var precis vad som lockar en stelfrusen nordbos önskemÄl. Med skribentens beskrivning som underlag bestÀmde vi oss för att Dolomiterna och Sexten Camping skulle bli Ärets huvudmÄl och nÄgra dagar senare var bokningen klar.
Vi bestÀmde ocksÄ att resan dit skulle vara lugn och avslappnande med mÄnga övernattningar pÄ vÀgen. Merano, som ocksÄ ligger i Sydtyrolen, var ytterligare ett av vÄra mÄl efter tips frÄn en arbetskamrat till Helena.

Skanör och Falsterbo
StÀllplatsen i Skanörs Hamn var vÄr första inprogrammering pÄ GPS-erna, vi har ju tvÄ för sÀkerhets skull.
NĂ€r vi nĂ€rmade oss mĂ„let ville den ena GPS-tanten ha oss ca tvĂ„ kilometer rakt ut i Öresund mellan Danmark och Sverige. Detta kunde givetvis inte min egen kartlĂ€sare acceptera vilket Ă€ven jag fattade. Hon tystade GPS-en och vecklade ut en kvadratmeter stor karta – analogt Ă€r bĂ€st, som hon brukar sĂ€ga. Än en gĂ„ng har detta ”tjöt” mellan de tvĂ„ GPS-tanterna och min egen trolovande börjat.  Inte en lugn stund alltsĂ„.Vi hittade till slut en bra stĂ€llplats i Skanörs Hamn ca fem meter frĂ„n strandkanten. I norr kunde vi, i soldiset, skönja Öresundsbron och Malmös stolthet, Turning Torso. I vĂ€ster, pĂ„ andra sidan Östersjön, sĂ„g vi i solnedgĂ„ngen siluetten av SjĂ€lland i Danmark.

Utsikten frĂ„n husbilen med bĂ„ttrafiken i Östersjön

Vi startade varje morgon med en promenad runt det deltalandskap som skiljer Östersjön frĂ„n byarna och dagarna tillbringades pĂ„ cykelsadeln i det vackra vĂ€dret.

Helena pÄ cykeltur i det vackra landskapet

Under vĂ„r vistelse pĂ„gick bĂ„de Skanörs Hamnfest med sillamarknad och Falsterbo Horse Show. HĂ€r, liksom pĂ„ alla liknande jippon, fanns det marknadsstĂ„nd med allt frĂ„n pĂ„trĂ€ngande mobiltelefonförsĂ€ljare till onödigt ”mĂ„ste ha krafs”. KvĂ€llarna avnjöts mestadels med nyfĂ„ngad fisk, nĂ„gra glas vin och avslutades med solnedgĂ„ngen i Östersjön.Tre övernattningar blev det i de sammanvĂ€xta byarna innan det var dags att köra ombord pĂ„ nattfĂ€rjan till Tyskland.

Hann Munden, Tyskland
Vi vĂ€cktes av en ilsken Iphone klockan halv sex pĂ„ morgonen och tvĂ„ timmar senare bands den stora fĂ€rjan fast i TravemĂŒndes hamn.

Utsikt frĂ„n Peter Pan pĂ„ vĂ€g att förtöja i TravemĂŒndes hamn

Vi hade sovit oss igenom natten frĂ„n Trelleborg till TravemĂŒnde pĂ„ TT-lines bilfĂ€rja, Peter Pan. BĂ„ten var jĂ€ttefrĂ€sch och fin men maten, vinet och shoppingen hade en hel del till övers pĂ„ önskelistan. KvĂ€llsmenyn var torftig, det tyska rödvinet odrickbart och efter en god natts sömn bjöds vi pĂ„ en frukost som var bĂ„de osmaklig och dyr. NĂ€r vi körde av fĂ€rjan hade vi ca 35 mil till Hann MĂŒnden, dĂ€r vi planerat att övernatta. Utan incidenter och inget tjöt frĂ„n GPS-tanterna, anlĂ€nde vi vid middagstid stĂ€llplatsen utanför den gamla stadens stadsmur.

Hann MĂŒnden dĂ€r floderna Werra och Fulda flyter samman och bildar floden Weser

Hann MĂŒnden Ă€r en vacker kulturhistorisk by som vi tidigare besökt vid nĂ„gra tillfĂ€llen. Termometern visade pĂ„ 27 grader och efter ett besök pĂ„ ett av byns matstĂ€llen tillbringade vi den ljumma hĂ€rliga kvĂ€llen under markisen.

FĂŒssen med slottet Neuschwanstein, Tyskland
Hann MĂŒnden Ă€r en lĂ€ttillgĂ€nglig övernattningsplats nĂ„gon kilometer frĂ„n autobahn och ca 55 mil frĂ„n vĂ„rt nĂ€sta mĂ„l, FĂŒssen, i södra Tyskland. FĂŒssen Ă€r mest kĂ€nd för att det Ă€r den sydligaste orten pĂ„ den omtalade Romantische Strasse som startar i WĂŒrzburg i norr. Utmed Romantische Strasse finns ett 25-tal borgar och slott och det finns Ă€ven en 25 mil lĂ„ng cykelled med samma namn som gĂ„r förbi sevĂ€rdheterna. Vi valde autobahn denna gĂ„ng för att fĂ„ mer tid för de tvĂ„ slotten i FĂŒssen som vi lĂ€st en del om. Vid framkomsten hittade vi en stĂ€llplats med servicehus och gym samt nĂ€rhet till ett flertal cykelleder. Vi hade Ă€ven tillgĂ„ng till Wifi som fungerade sĂ„dĂ€r. Efter dagens förflyttning pĂ„ ett stressigt autobahn nöjde vi oss med mys och avkoppling vid husbilen. TyvĂ€rr tvingades vi gĂ„ in vid mörkrets inbrott för att nĂ„gra alltför pĂ„trĂ€ngande myggor ville göra oss sĂ€llskap.
Cykelleden till slotten var ca tre kilometer lÄng och dÀrefter en vandring i kraftigt motlut pÄ drygt 20 minuter. NÀr vi nÄdde sagoslottet  Neuschwanstein var vi totalt genomsvettiga, vi var nÀstan lika löddriga pÄ skinnet som hÀstarna som drog tunga kÀrror med turister uppför branterna. Det var ett mycket vackert slott som vi, tillsammans med hundratals andra turister, fick beskÄda frÄn utsidan och frÄn slottsgÄrden. Besök pÄ insidan fick endast ske med guide och eftersom vi var lÄngt ifrÄn ensamma pÄ platsen sÄ var vÀntetiden pÄ en guidad tur ca tre timmar.
Efter besöket pĂ„ slottsgĂ„rden fortsatte vi uppför den branta stigningen i ytterligare ca 15 minuter till vajerbron, MarienbrĂŒcke, som hĂ€nger över ett 30 meter brett brĂ„ddjup mellan tvĂ„ berg. PĂ„ darriga ben och en protesterande hjĂ€rna fick Ă€ndĂ„ nyfikenheten mig att ta ett försiktigt steg ut pĂ„ den svajiga, gungande hĂ€ngbron med jĂ€ttestupet under fötterna. FrĂ„n bron, som var avsedd för fototörstiga turister, hade man en fantastisk utsikt pĂ„ slottet nedanför.

MarienbrĂŒcke, vajerbron för fototörstiga turister

Vill man trĂ€ffa japaner sĂ„ Ă€r detta en utmĂ€rkt plats. Hela bron var full med japaner som inte visade minsta tecken pĂ„ höjdskrĂ€ck – dom  sprang helt oberört fram och tillbaka pĂ„ den smala bron för att fĂ„ bĂ€sta möjliga kameravinkel. PĂ„ vĂ€gen ner igen sĂ„g vi frĂ„n höjderna det mindre kĂ€nda slottet, Hobenschwangau, vilket vi nöjde oss med att fotografera denna gĂ„ng.

Slottet Hobenschwangau som vi beskÄdade frÄn höjderna

Dagen fortsatte med en cykeltur till Bergsportzentrum Tegelberg och dĂ€refter kabinbanan, Tegelbergbahn, upp till toppstationen som har Tysklans högst belĂ€gna restaurant pĂ„ 1707 möh. Utsikten över dalen nedanför med FĂŒssen och sjöarna Forggensee, Schwansee och Alpsee var fantastisk i det klara vĂ€dret. Ölen som vi fick in var inte fy skam den heller.
Inom omrĂ„det fanns en sommarrodelbana nerför berget som jag ju sjĂ€lvfallet provade pĂ„. Det var inte sĂ„ skrĂ€mmande som det lĂ„ter eftersom man kunde bromsa ekipaget och hastigheten efter eget önskemĂ„l, men det var spĂ€nnande nĂ€r man efter nĂ„gra trevande svĂ€ngar vĂ„gade slĂ€ppa pĂ„ lite fart. TvĂ„ övernattningar i FĂŒssen blev det och framför oss hade vi en 20-milatripp över Alperna till Merano i Nordöstra Italien.

Alppasset Timmelsjoch
Att det skulle bli tufft att köra över Alperna förstod vi. Kartan visade att det var förbjudet för husvagnsekipage vilket Àr en varning för att det Àr bÄde brant och kurvigt. De första 15 milen till Sölden var vÀgen krokig och smal, men inte vÀrre Àn vi tidigare Äkt pÄ. Efter Sölden som ligger ca 1900 möh. blev det betydligt tuffare och Innan vi pÄbörjade den riktiga alpklÀttringen fick vi betala vÀgtull. Tullaren sÄg lite skeptisk ut nÀr han tittade pÄ den stora husbilen, men vi fick ÀndÄ betala och köra vidare. VÀgen upp till passet, Timmelsjoch pÄ 2509 möh.var ca tre mil lÄng, hade ett 15-tal numrerade serpentiner och en stigning pÄ ca 600 meter. I vissa svÀngar tvingades vi stanna för möte och för att fÄ femtonnaren i rullning igen spann drivhjulen pÄ den branta asfalterade vÀgen.

Utsikten ovanför trÀdgrÀsen Àr enorm. Vidderna, de grÄa, delvis snöklÀdda bergsmassiven och de gröna djupa dalarna Àr fascinerande och nÀstan otrevligt overkliga. Vi stannade pÄ toppen för att pusta ut och för att kÀnna pÄ snön innan det var dags att ta sig ner pÄ andra sidan berget.

Timmelsjoch 2509 möh Àr passets högsta punkt

Uppfarten var jobbig, men det var efter toppen som det vÀrsta började. VÀgen blev mycket smalare, brantare och kurvigare. SkyddsrÀckena försvann nÀstan helt med undantag för vissa vÀgstrÀckningar dÀr man kostat pÄ sig att gjuta en tvÄ decimeter hög betongstrÀng nÀrmast de brÄddjupa stupen.

De decimeterhöga balkarna som skiljer asfalten frÄn de branta stupen ner i dalarna

Med hjÀrtat i halsgropen, fjÀrilar i magen, svett i pannan och en likblek hustru bromsade vi oss nerför den drygt tvÄ mil lÄnga serpentinvÀgen som hade en höjdskillnad pÄ drygt 2 000 meter och en lutning som mest pÄ 15 %. Vid möten tvingades vi att gÄ obekvÀmt nÀra kanten för att över huvud taget kunna ta oss framÄt. PÄ vissa strÀckningar lutade berget ut över körbanan sÄ att man fick parera mellan kanten och berget som stack ut i farlig nÀrhet av taket pÄ den tre meter höga husbilen. PÄ södersidan av massivet, som vi var nu, blev det en helt annan temperatur. Termometern steg ganska snabbt till ca 30 grader. Efter drygt tvÄ timmars helkoncentrerad och spÀnningsfylld körning drog vi handbromsen pÄ Camping Claudia Augusta i Algund.

 Merano – Algund, Italien
PÄ darriga ben och med ett huvud fyllt av skrÀckupplevelser började pulsen sÄ sakteliga ÄtergÄ till normal frekvens. Summeringen av dagens fÀrd var att vi aldrig tidigare varit med om nÄgot liknande. Vi har tidigare sett TrollvÀggen i Norge som en utmaning, men den jÀmförelsen har bleknat. Efter det första glaset rött kunde vi ÀndÄ konstatera att det var dramatiskt, ibland skrÀckinjagande, samtidigt som det var en förtjusande resa, en resa som förmodligen alltid kommer att finnas i vÄrt minne.

Infarten till den mysiga campingen i det vackra Tyrolen

Camping Claudio Augusta fastnade vi för direkt. Allt var vÀlskött med fantastiskt fina anlÀggningar och ett trevligt bemötande frÄn personalen. Campingen ligger mellan Alperna och den iskalla alpfloden Efsch och har en underbar utsikt mot sluttningen med vin- och fruktodlingar.   Att campingen fÄtt utmÀrkelser pÄ Europas bÀstalista var inte svÄrt att förstÄ.
En dag, mitt i förmiddagslugnet, kom en stor husbil, modell Ă€ldre, in pĂ„ campingen. Chauffören, som tilldelats platsen strax intill oss, sĂ„g nĂ„got osĂ€ker ut och efter nĂ„gra försök att komma in pĂ„ platsen mellan oss och andra campare backade han, med husbilens bakparti, rakt in i grannens markis. Med svett i pannan och blicken nedĂ„triktad gick han ur bilen för att se vad som hĂ€nt. MĂ„nga skyndade till för att rĂ€dda vad som rĂ€ddas kunde, samtidigt som chauffören Ă„ter satte sig i husbilen för att köra framĂ„t igen. I nervositeten svĂ€ngde han sĂ„ kraftigt att bakpartiet skrapade upp den markislösa husbilens sida. PĂ„ nĂ„gra fĂ„ minuter hade han rivit en markis och skrapat upp grannens husbil, snacka om effektivitet. Ägarna till den deformerade husbilen var inte hemma vid intermezzot men nĂ€r de kom tillbaka visade det sig att det var sansade mĂ€nniskor som förstod att han inte gjort detta med vilje. De skildes som vĂ€nner men det var en mycket skamsen person som mestadels höll sig inne i husbilen trots det fina vĂ€dret. Det blev campingens ”snackis” under ett par dagar och mĂ„nga smĂ„log skadeglatt Ă„t hĂ€ndelsen. Dom tyckte nog att han hade för stor husbil för sin förmĂ„ga – jantelagen lever Ă€ven hĂ€r.

Vi hade tre kilometers cykelvÀg, utmed Efsch till den vackra byn Merano dÀr vi bestÀmt lunchtrÀff med Helenas arbetskamrat Anna och familj. Det var Anna som tipsat oss om den vackra blomsterklÀdda byn som delas i tvÄ delar av den stÀndigt strömmande alpfloden Passer.
 
NÄgra av alla vackra broar över  floden Passer i Merano

En av alla vackra blomsterdekoration

Hela centrum kan upplevas som ett konstverk. HÀr finns fantastiska blomsterdekorationer, dekorerade broar, gamla byggnader, gatumusikanter och underbara uteserveringar under skuggande trÀd. Distriktet bestÄr av ett antal kurorter och det finns ett 25-tal badanlÀggningar i olika storlekar varav den ena, dÀr vi badade, lÄg precis intill vÄr camping. Distriktet Àr Àven uppbyggt för vandrare med leder i olika svÄrighetsgrader.
Vi valde att ta ”sommarliften”, som utgick bara nĂ„gra hundra meter frĂ„n campingen, upp till toppen. Den första liften, en gammal stollift tog oss upp till Vellau pĂ„ 980 m höjd och dĂ€rifrĂ„n en nostalgisk korglift för tvĂ„, upp till toppen, Leiteralm pĂ„ 1 555 m.
 
Nostalgitripp i de gamla lifterna upp till Leiteralm

Det var en hÀrlig resa med liftar som bara gick nÄgon meter ovanför marken med vackra blomsterÀngar och vegetation som bitvis var inom rÀckvidden. Det vÀloljade och sammanslitna gamla systemet gick sÄ sakta och tyst att man hörde fÄgelkvittret i skogspartierna. En fantastisk rogivande upplevelse, lÄngt frÄn de moderna liftsystem som i dag, pÄ skrÀckinjagade höjder, forslar upp hundratals personer i stora trÄnga kabiner.
FrÄn höjderna stannade vi för att beundran den enorma utsikten innan vi började vandringen nedför den branta stigen. Leden var krokig, brant och stenigt men dÀr berget började plana ut gick vi genom tunnelliknande vinodlingar med klasar av vindruvor som bildade ett tak över hela stigen.

Ett tak bestÄende av vindruveklasar

Efter drygt tvÄ timmars bromsande i backen var vi nere pÄ campingen igen och för att förhindra framtida men stretchade vi vÄra överanstrÀngda lÄr- och vadmuskler.
PÄ andra sidan Merano, ca en mil frÄn campingen finns en toppmodern anlÀggning som har beteckningen Merano 2000 pga. att toppstationen ligger precis pÄ 2000 meters höjd. Vi bestÀmde oss för att cykla dit. De första tre kilometrarna utmed floden Efsch gick lÀtt utför. Genom staden var det ganska plant men efter stadsgrÀnsen pÄ den andra sidan av staden, med ca fem kilometer kvar, började en kraftig stigning. PÄ kartan sÄg det plant och bra ut men i verkligheten var det en fem kilometer brant backe med en stigning pÄ 7-10 %. Roberto Vacchi, reporter pÄ Tour de France, skulle graderat backen till kategori 2 av 5, dÀr kategori 1 Àr den allra svÄraste.
Vi fick verkligen lÀgga tryck pÄ varje pedaltag trots att vi hela tiden körde pÄ den lÀgsta vÀxeln. Det gick t.o.m. sÄ sakta den sista kilometern att en familj med barn kunde promenera förbi oss. Efter dryg en timme pÄ den stekheta asfalten och solen rakt i ansiktet var det tvÄ mycket, mycket trötta och törstiga cyklister som lÄste fast sina cyklar vid kabinbanans dalstation. Den jÀttestora kabinen tog oss upp till toppen dÀr vi hade en bedÄrande utsikt över Merano och bergen runt omkring. Planerna var att vi skulle vandrat pÄ nÄgon av de leder som utgick frÄn stationen men tröttheten efter cykelturen satte stopp för detta.

Efter fyra övernattningar och tre helt underbara dagar i Merano/Algund var det dags för förflyttning till vĂ„rt planerade huvudmĂ„l. Merano Ă€r en mycket vacker stad. HĂ€r Ă€r turisterna, hĂ€r Ă€r pulsen, hĂ€r Ă€r de finaste badanlĂ€ggningarna osv. medans Algund, dĂ€r campingen ligger, mer fĂ„r ses som en ”sovstad” till den större och betydligt livligare kurorten.

Helena hittade en ny variant pĂ„ ”Bag in box” i Algund

Sexten-Moos, Italien
Efter en behaglig körning pÄ ca 20 mil anlÀnde vi vÄrt huvudmÄl Caravan Park Sexten i Dolomiterna vid middagstid. Det visade sig vara en mycket stor och vacker camping i höjd med trÀdgrÀnsen pÄ 1520 möh. Campingen var jÀttefin med mÄnga konstnÀrligt utformade byggnader som t.ex. vÄrt hygienutrymme som lÄg i en jÀttestor jordgrotta, en bastuanlÀggning som var byggd fyra-fem meter upp i ett trÀd osv.

Campingens hygienutrymmen lÄg inbyggt i en grotta

Hela anlĂ€ggningen var byggd i grovhuggna stockar och massiva stora stenar. Allt var mycket snyggt och vĂ€lskött med restauranter, pooler, spaanlĂ€ggningar, gym mm. Men det visade sig vara vĂ€ldigt dyrt att nyttja dessa faciliteter.Vi mĂ€rkte direkt att detta inte var vad vi hoppats pĂ„. Det var snyggt, rent och prydligt, men ”myset” saknades. Det var alldeles för kommersiellt för vĂ„r smak och det fanns inte sĂ„ mycket man kunde göra eftersom campingen lĂ„g avsides med 5 kilometer till nĂ€rmaste by.
Cykla i de branta backarna var otÀnkbart men efter nÄgon dag hittade vi en vandringsled ner till byn Moos. DÀrifrÄn kunde vi ta en lift upp tilltoppen pÄ andra sidan dalen. HÀr uppe fanns ett antal vandringsleder varav den ena, pÄ drygt fem kilometer, ledde oss tillbaka till vÄr camping.
 
Dolomiternas spetsiga ljusa berg

Alla aktiviteter har sin speciella klÀdsel.
En golfare kĂ€nner man igen direkt pĂ„ de rutiga byxorna och bara en handske, liksom cyklister med tvĂ„ handskar, tajta fĂ€rggranna klĂ€der och en ful hjĂ€lm. Motorcykelfolket visar mycket svart skinn men ingen hud. Dom t.o.m. döljer sitt ansikte med ett mörkt visir pĂ„ den stora svarta hjĂ€lmen. Tennisspelare klĂ€r sig gĂ€rna i ljusa luftiga klĂ€der och joggare i pulsiga overaller liksom utförsĂ„karna som trĂ€r pĂ„ sig ett par jĂ€ttepjĂ€xorna lĂ€ngst ner. JĂ€gare, dykare, hockeyspelare osv. – ja ni förstĂ„r – det kostar att ligga pĂ„ topp.
Även fjĂ€llvandrare har sin speciella utrustning. Vi studerade ”proffsen” noga och sĂ„g att alla har grova kĂ€ngor med en strumpa som sticker upp ca tvĂ„ centimeter ovanför skaftet. Dom har som regel trekvartslĂ„nga byxor med fickor pĂ„ benen, gĂ€rna beigea, en rutig skjorta, nĂ„gon form av huvudbonad, hopvikbara stavar och en jĂ€tte-jĂ€ttestor ryggsĂ€ck. Vi iakttog detta och tyckte att det var lite töntigt – tvĂ„ dagar senare sĂ„g vi likadana ut.
Vi inhandlade det som vi inte redan hade i en liten butik i Moos. Vi köpte dock inte en jÀtte-jÀttestor ryggsÀck eftersom vi inte visste vad vi skulle fylla den med.
 
Bara stavarna som fattas

Kostnaderna pÄ Park Sexten och svÄrigheten att komma till aktiviteter fick oss att packa ihop efter endast tre nÀtter mot förbestÀllda fjorton. Trots att vi förbokat lyckades Helena förhandla bort kostnaden för de ÄterstÄende 11 dagarna.  Men vi mÄste ÀndÄ, Àn en gÄng, poÀngtera att det var en mycket vacker camping med Dolomiternas ljusa spetsiga berg i blickfÄnget, högklassiga restauranter, vackra byggnader, rymliga campingtomter och en strilande alpbÀck intill vÄr plats.  Att den utsetts till Europas vackraste ett antal Är Àr helt förstÄeligt.

Bad Gastein-Bad Hofgastein, Österike
NĂ€sta mĂ„l lĂ„g ca 13 mil i nordlig riktning. Vi knappade in Bertahofs Camping som ligger i Gasteinerdalen mellan Bad Gastein och Bad Hofgastein. NĂ€r det Ă„terstod endast nĂ„gon mil av den planerade resan började GPS-tanten ge sig till kĂ€nna. Hon hade, liksom hustrun, hĂ„llit sig vĂ€ldigt lugna hittills. Helena hade, pĂ„ kartan, observerat att det var en lĂ„ng tunnel i annalkande och nĂ€r vi nĂ€rmade oss platsen började GPS-tanten hojta att vi skulle ta fĂ€rjan. Hon skrek flera gĂ„nger – kör pĂ„ fĂ€rjan – kör pĂ„ fĂ€rjan.Vi tittade förvĂ„nat pĂ„ varandra, hĂ€r fanns ju inte ens ett vattendrag.
Helena gick ut för att informera sig, pĂ„ en intilliggande tĂ„gstation, och fick dĂ„ veta att bilen skulle lastas pĂ„ tĂ„get och fraktas genom tunneln och att det var den enda vĂ€gen till mĂ„let om vi inte ville vĂ€nda tillbaka. Vi valde att ta tĂ„get.För att komma in pĂ„ perrongen fick vi köra igenom en ”mall” som var likvĂ€rdig med tĂ„gvagnarnas storlek. Den var 2,5 meter bred och 3,5 meter hög. Bilen Ă€r 2,4 meter bred och 3,1 meter hög sĂ„ det gick ju, om Ă€n med smĂ„ marginaler, och med infĂ€llda backspeglar.

Vi hamnade nĂ€stan lĂ€ngst fram i ”fĂ€rjekön”

Vi stod som nummer tre i ”fĂ€rjekön” och nĂ€r vi skulle köra ombord sĂ„g vi att tĂ„gsetet var minst hundra meter lĂ„ngt. Vi skulle köra pĂ„ lĂ€ngst bak och ta oss den lĂ„nga strĂ€ckan genom den trĂ„nga passagen pĂ„ vagnarnas stĂ„lkonstruktion. Det var mer Ă€n svettigt. Nu var det inte stupen som skrĂ€mde utan tanken pĂ„ att skrapa upp bilens sidor som satte nerverna i dallring. Med snigelfart tog vi oss fram till den första vagnen. De annars sĂ„ stressade italienarna tutade inte en enda gĂ„ng, vilket brukar vara vanligt om det inte gĂ„r tillrĂ€ckligt fort.

NĂ€r GPS-tanten ropade ”kör pĂ„ fĂ€rjan” var det en tĂ„gfĂ€rja

Vi, liksom alla andra, placerades i en vanlig personvagn genom den 8,5 kilometer lĂ„nga tunneln.Avlastningen var smĂ€rtfri, eftersom vi stod nĂ€stan lĂ€ngst fram och bara nĂ„gon mil senare anlĂ€nde vi dagens mĂ„l. Åter en ny upplevelse som sĂ„ mĂ„nga andra pĂ„ denna resa. Vi, liksom alla andra, placerades i en vanlig personvagn genom den 8,5 kilometer lĂ„nga tunneln. Avlastningen var smĂ€rtfri, eftersom vi stod nĂ€stan lĂ€ngst fram och bara nĂ„gon mil senare anlĂ€nde vi dagens mĂ„l. Åter en ny upplevelse som sĂ„ mĂ„nga andra pĂ„ denna resa.
Direkt vid incheckningen sÄg vi att hÀr kommer vi att trivas. En liten mysig, vÀlskött camping med en dam som tog emot oss med öppna armar. Vi gillar bÀst de smÄskaliga dÀr alla hÀlsar och byter nÄgra ord med varandra.

En mysig camping mellan Bad Gastein och Hofgastein

Mot nĂ„gra Euro extra fick vi nyckel till ett ”familjebadrum” med toalett, dusch och tvĂ„ handfat. Ett ”eget” rymligt badrum dĂ€r man kunde ta det lugnt.

Vi har i mÄnga Är, pÄ vÄra resor i Tyskland, studerat folk som Àter en specialitet som pÄ menyn heter Schweinshaxe. En stor oaptitlig knöl som bestÄr av ben, brosk, fett och kött frÄn grisens höftben. Strax utanför campingen finns en liten mysig restaurant med bl.a. Schweinshaxe pÄ menyn. Vi bestÀllde varsin men innan maten kom in blev vi överaskade av att servitören satte pÄ oss smÄ nÀpna haklappar som matchade fÀrgen pÄ vÄr klÀdsel. Vi, liksom övriga gÀster sÄg vÀldigt förvÄnade ut, men nÀr vi fick maten förstod vi alla varför.

Vi dekorerades med matchande förklÀden före maten

Schweinshaxen serverades pÄ en stekhet tÀljsten som var infÀlld i en trÀplatta. Haklapparna, som vi var dekorerade med, skyddade vÄr klÀdsel frÄn fettet som fortfarande frÀste och skvÀtte pÄ den varma plattan. Köttet som vi pillade fram mellan ben, brosk och fett var helt utsökt. Det var mycket kött och med knödeln som vi fick till var det, för vÄra smaklökar, en ny och mycket angenÀm smakupplevelse.
FrÄn campingen var det ca 3 kilometer till Bad Gasteins centrum. En lagom behaglig cykeltur tyckte vi. Efter 2 kilometer utmed Gastein Ache, Än som strömmar genom hela Gasteinerdalen, började en mycket brant stigning upp mot centrum.
Att cykla upp var otĂ€nkbart, i alla fall utan nĂ„gon form av doping, sĂ„ vi stĂ€llde cyklarna och började gĂ„. En kilometer kan vara j…ligt lĂ„ng. I kraftigt motlut och solen rakt i ansiktet slĂ€pade vi oss upp till centrum och ”svenskbaren” Salzburger Hof.
Den utmattning vi kÀnde uteslöt alla tankar pÄ stadsvandring med tittshopping, vilket inte gjorde sÄ mycket eftersom mÄnga affÀrer hade stÀngt under sommaren. Bad Gastein Àr i första hand en vintersportort, som blomstrar nÀr utförsÄkarna gör entré.

Stubnerkogel Mountain 2250 möh
Vid vÄrt nÀsta besök i Bad Gastein tog vi bussen precis utanför campingen till kabinliften som ligger mitt i centrum till. Vid toppstationen, Stubnerkogel 2250 möh, fanns det ett antal vandringsleder som var markerade efter fem olika svÄrighetsgrader. Man har Àven utsiktstorn, Glocknerblick, med vidunderlig utsikt ner i Gasteinerdalen. NÀr man Àr 2250 möh kan man ju undra varför man bygger ett 4 meter högt torn?
Eftersom vi inte Ă€r vana vid den tunna luften valde vi nĂ„gra ”lĂ€ttare” leder som gick över blomsterĂ€ngar mellan betande kor och hĂ€star.

Den tunna luften tar pÄ krafterna

Vi hade Àven turen att fÄ se nÄgra Murmeldjur i en slÀnt, vilket Àr vÀldigt ovanligt enligt hörsÀgen.
Broschyrerna över omrĂ„det visar ofta bilder pĂ„ en hĂ€ngbro, Suspension Bridge, som gĂ„r frĂ„n toppstationen, över ett stup, till en klippa ca hundra meter bort. Efter modigt övervĂ€gande gick vi över bron som inte alls kĂ€ndes sĂ„ osĂ€ker som den svajiga ”fotobron” vid sagoslottet i FĂŒssen.

Efter nÄgra veckor i Alperna vÀnjer man sig med höjderna

Efter mÄnga timmar pÄ toppen av berget följde vi en vandringsled ner till mellanstationen dÀr vi hoppade pÄ kabinliften ner till byn igen.

Schlossalm Mountain 2050 möh
Åt andra hĂ„llet frĂ„n campingen ligger Bad Hofgastein. Vi cyklade de tre km till dalstationen och dĂ€rifrĂ„n tog vi tĂ„gliften till en mellanstation som anslöt till kabinbana upp till Schlossalm Mountain pĂ„ 2050 möh

Den gamla tÄgliften gick brant uppför till mellanstationen

Uppe pĂ„ denna ”platĂ„â€ fanns det aktiviteter för alla. Lekplatser för de minsta, saftigt gröna Ă€ngar med fĂ€rggranna blommor för flanörerna, uteserveringar för den törstige, en liten fjĂ€llsjö för fiskare. Dessutom fanns det vandringsleder i olika svĂ„righetsgrader.

En liten vilopaus Àr inte helt fel

Vi promenerade runt nĂ„gra timmar innan det var dags att dra sig hemĂ„t igen. Den som vill kunde hyra en ”gokart” utan motor. Fordonet hade ratt, broms och stora gummihjul. Med den skulle man rulla pĂ„ de smĂ„, bitvis branta, transportvĂ€garna ner till mittstationen. SĂ„g vĂ€ldigt hĂ€rligt ut men tyvĂ€rr fanns det inga lediga nĂ€r vi skulle ner sĂ„ vi fick nöja oss med samma vĂ€g ner som vi tog upp.

Auensee Camping
Efter 4 övernattningar i Gasteinerdalen var det dags att pÄbörja förflyttningen mot Sverige. För att slippa den ganska sÄ ensidiga Autobahn beslöt vi os för att prova pÄ lokalvÀgen norrut. Man ser mycket mer av Tyskland utmed dessa vÀgar men det slukar inga mil. Vi hade en snitthastighet pÄ ca 40 km/tim pga. trafikstockningar i byarna och mellan byarna fanns ett antal bönder med jÀttestora traktorer som bildade lÄnga köer.
Efter nÄgra timmar gav vi upp denna utflykt och sökte oss tillbaka till de trÄkiga men snabba Autobahn. NÀr det började bli eftermiddag frÄgade vi GPS-tanten efter nÀrmaste camping och hon ledde oss till en liten typisk tysk camping för lÄngliggare. Vi hade dÄ kört drygt 50 mil och valde att stanna dÀr över natten. Auensee Campingen ligger vid en liten badsjö inte lÄngt frÄn staden Hof vilket kanske Àr anledningen till att det Àr en populÀr camping för danskar. HÀr fanns gott om bÄde danska lÄngliggare och danska strökunder. Vi stannade bara över natten och kl. 7 slÀppte vi handbromsen för vidare transport genom Tyskland.

Heiligenhafen
Med GPS-erna instÀllda pÄ Heiligenhafen rullade vi ut pÄ Autobahn och efter dryg 60 mil anlÀnde vi stÀllplatsen Heiligenhafen som i det nÀrmaste var fullbelagd. Vi hittade en plats och gick dÀrefter raka vÀgen till ett av byns matstÀllen för att tillfredsstÀlla vÄr hunger efter dagens pass.

Den vackra skulpturen i Binnensee

Vi tog en heldag i Heiligenhafen med morgonvandring runt det vackra innanhavet, Binnensee, cykelturer utmed Östersjön, besök pĂ„ byns utskĂ€nkningsstĂ€llen osv.
PÄ en av uteserveringarna fanns det tvÄ servitörer som fick bÄde mej och Helena att framstÄ som tvÄ matvÀgrande anorektiker. Inget ont i att vara vÀlvÀxt men det var nÀst intill omöjligt att fÄ kontakt med dom nÀr man ville bestÀlla eller betala. Servitörerna satt mestadels inne i ett rum med AC och rökte i sommarvÀrmen och dom blev mÀrkbart irriterade nÀr pockade pÄ deras uppmÀrksamhet.
Innan vi avslutade vĂ„r sista dag pĂ„ kontinenten för denna gĂ„ng, Ă„t vi en hĂ€rlig middag pĂ„ en finare krog ”med vita dukar och blĂ€nkande bestick” i hamnen.

Åkulla – Ullared
Vi steg upp klockan halv sex, Äkte till Fleggaards i Heiligenhafen för att bunkra billiga dryckesvaror och vid Ättatiden stod vi parkerade pÄ fÀrjan frÄn Puttgarden till Rödby i Danmark. Det var liksom denna resas avslutning för nu Äterstod bara hemvÀgen genom Danmark.

Orosmolnen som vi tidigare sett besannades och genom Danmark fick vi för första gÄngen pÄ denna resa anvÀndning för vindrutetorkarna.

KungĂ€lvs Roddklubb hade trĂ€ningslĂ€ger i Åkulla

Innan vi var hemma gjorde vi en övernattning i Åkulla för att Helena ville, som vanligt nĂ€r vi kör genom Halland, handlade upp de sista semesterpengarna pĂ„ GEKÅS i Ullared.

Sammanfattning
Det var en mycket hÀndelserik resa med mÄnga nya upplevelser och synintryck. VÀdret var soligt och varmt förutom nÄgra mil med regn genom Danmark pÄ hemresan.
Husbilen fungerade som vanligt utan incidenter och vi körde ca 400 mil och var hemifrÄn i 23 dagar.

SkrÀcken
VĂ€gen med anor frĂ„n 1300-talet frĂ„n Sölden i Österrike till Merano i Italien med passet över Alpernas huvudkam Timmelsjoch pĂ„ 2509 möh var en magrysare.

Timmelsjoch 2509 möh

SerpentinvÀgen frÄn Timmesljoch ner till Merano var en blandning av skrÀck förtjusning. Balanseringen mellan brÄddjupen utan rÀcken pÄ ena sidan vÀgen och mötande fordon pÄ andra sidan var en pulshöjare som gav svettpÀrlor i pannan. Samtidigt var utsikten över de enorma vidderna ovanför trÀdgrÀnsen och de smÄ byarna nere i dalen helt galet vackert.

FörvÄningen
NĂ€r vi anlĂ€nde den pĂ„ kartan utmĂ€rkta tunneln till Bad Gastein och GPS-tanten vid fler tillfĂ€llen ropade – kör pĂ„ fĂ€rjan – kör pĂ„ fĂ€rjan. Vi sĂ„g ingen fĂ€rja, inte ens ett vattendrag, men dĂ€remot en jĂ€rnvĂ€gsstation.
NÀr det visade sig att vi skulle lastas pÄ ett tÄg kom svettpÀrlorna Äter i min panna. Jag skulle köra drygt 100 meter frÄn tÄgsÀttets bakre vagn fram till den frÀmre med bara nÄgra centimeters marginal till den tunnelliknande jÀrnkonstruktionen pÄ vagnarnas sidor och tak.

JÀrnvÀgsfÀrjan som tog oss till Gasteinrerdalen

Nostalgi
De gamla sommarliftarna i Algund som tog oss upp till Leiteralm. Första etappen i en trÀstol som hÀngde i en vajer bara nÄgon meter ovanför backen och sedan en meterhög gallerkorg, med plats för tvÄ stÄende.
 
 Nostalgiliftarna i Algund

 

Tystheten och kÀnslan av att vara sÄ nÀra marken och naturen nÀr vi transporterades över blomsterÀngar och genom skogspartier upp till toppen pÄ 1550 meter var en fantastisk upplevelse.

Kulturen
Vid den sydligaste delen av Romantische Strasse ligger staden FĂŒssen med slotten Neuschwanstein och den mindre kĂ€nda Hohenschwangau. Neuschwanstein Ă€r ett av vĂ€rldens mest kĂ€nda och ligger i Bayerska Alperna pĂ„ grĂ€nsen till Österrike.
Slottet, som Àr otroligt vackert, ligger pÄ en hög höjd med fantastisk utsikt över sjöarna nere i dalen.

Sagoslottet insprÀngd i grönska

FrÄn dalen ser slottet ut som en jÀttestor marmorklippa insprÀngd i den grönskande barrskogen.
Slottet uppfördes av Kung Ludvig II och efter kungens död, 1886, öppnades slottet för allmÀnheten.

Alpvandring
Resans huvudmÄl, att vandra i Alperna var lÄngt, lÄngt mycket bÀttre Àn vi vÄgat förvÀnta oss. De nÀstan overkliga vidderna, de skrÀckinjagande stupen, blomsterÀngarna, bergstopparna var sÄ vackert att man nÀstan tappade andan.
Vi vandrade pĂ„ fyra olika berg med olika svĂ„righetsgrader. Det började med Rentiere Renne i Dolomiterna, 1950 möh med dalstationen i Moos. DĂ€refter, Leiteralm pĂ„ 1550 meters höjd med ”nostalgiliften” som utgick frĂ„n Algund och vandringsleden genom vinodlingarna.

Vinrankorna bildade tak över vandringsleden

DÀrefter Merano 2000 med jÀttekabinen som i hög hastighet slÀpade upp ca 70 personer över branta bergvÀggar och svindlande stup.

JÀttekabinen upp till 2000 möh

FrÄn dalstationen i Moos Äkte vi upp till Rentiere Renne i Sexten Dolomiterna, 1950 möh.

FrÄn Moos gick en lift till Rentiere Renne

I Gasteinerdalen tog vi tÄgliften frÄn Bad Hofgasteintill Schlossalm Mountain, 2050 möh och Stubnerkogel Mountain, 2250 möh,

Mötesplats för jÀrnvÀgsliften i Hofgastein 

Utsiktstornet pÄ Stubnerkogel Mountain, 2250 möh

Till Stubnerkogel Mountain, 2250 möh, utgick vi frÄn dalstationen i centrala Bad Gastein.
Alla fyra bergen hade ett gemensamt.
Det var blomsterklÀdda jÀttestora kuperade platÄer ovanför trÀdgrÀnsen.

Blomsterprakt pÄ över 2000 möh

Det fanns vandringsleder och gott om aktiviteter för alla och det var inte lÄngt mellan utskÀnkningsstÀllena för bÄde törstiga och hungriga.

Camping
Lyxigaste, dyraste och vackraste campingen pÄ resan var Caravan Park Sexten.
Men de mysigaste var utan tvekan Camping Claudio Augusta i Algund och Bertahofs Camping i Gasteinerdalen. DÀr trivdes vi. Det var smÄskaligt och gÀstvÀnligt.

Mat
Överallt i dessa trakter Ă€r maten helt utsökt. Men vi vill gĂ€rna framhĂ€va Schweinshaxen.
Hela serveringen med haklappar och en till synes oaptitliga klump som serverades pÄ en stekhet tÀljstensplatta var en upplevelse. Att sedan köttet som fanns mellan ben, fett och brosk smakade fantastiskt gjorde inte upplevelsen sÀmre.

Schweinshaxe, frÄn grisens höftben. Oaptitligt men gott