Cykel och kunskapsresa i Rioja

Helena och jag har sedan mÄnga Är tillbaka kuskat land och rike runt i husbil, vilket vi Àven kommer att göra i mÄnga Är framöver. Men 2019 Àr ett speciellt Är för oss sÄ dÀrför bestÀmde vi tidigt i vÄras att hitta pÄ nÄgot annat.
Jag hade precis fyllt 75 Är samtidigt som jag blev hedersmedborgare pÄ heltid. Helena skulle fylla 60 Är pÄ höstkanten och i samband med det bestÀmt sej för att sluta sin anstÀllning. Detta för att Àgna mer tid Ät varandra innan Ären försvinner bort.
Vi kollade mĂ„nga olika alternativ. Resor som bara anknyter till sol och bad strök vi direkt, det Ă€r liksom inte vĂ„r grej, vi ville ha en upplevelse. Det var dĂ„ Merlotresor dök upp i ”hĂ„rddisken” och den minnesvĂ€rda cykelresan i Frankrike som vi gjorde nĂ„gra Ă„r före husbilens intĂ„g i vĂ„ra liv. Vi bestĂ€mde oss för att Ă„teruppleva den kĂ€nslan och med god hjĂ€lp och vilja frĂ„n Merlot hittade vi en resa samma vecka som Helena skulle fira sin 60-Ă„rsdag.
VÄra reseledare för 16 Är sedan i Frankrike var tvÄ energistinna och entusiastiska ungdomar, Linnea och Peter, som tillsammans med vinexperten Börje, höll stÀmningen pÄ topp. Börje minns vi frÀmst för att det var han som myntade uttrycket YPK (Yrsel Per Krona).
Linnea och Peter, som nu Àger Merlotresor, var vÄra reseledare 2003.

 

Första trÀffen
Efter lugnet pÄ Landvetter, som jag inhandlat i form av starka drycker, kom ett pulshöjande byte av plan i Amsterdam.
FrÄn planet vi lÀmnade till nÀsta gate var det nÀstan tvÄ kilometer i den jÀttelika transitehallen. Tiden var knapp och vi skulle förbi ett vimmel av restauranger, shopping, gater, hÀnvisningsskyltar osv. samt en förfÀrlig massa mÀnniskor som irrade omkring med resvÀskor och annan packning.
Trots att vi har nÄgot sÄnÀr friska ben sÄ var det med nöd och nÀppe vi hann att checka in pÄ planet till Bilbao.

Vi landade sen eftermiddag pÄ den lilla flygplatsen i Bilbao och efter vÀskutlÀmningen sÄg vi en busschaufför som med uppstrÀckt
arm visade sin handskrivna skylt med texten Merlot. Vi samlades runt honom och för första gÄngen fick vi trÀffade vÄra 22 medresenÀrer.
Efter att chauffören rÀknat in oss bar det ivÀg mot resans första destination, Ezcaray och strax före solnedgÄngen, efter drygt 12 mil, anlÀnde vi Hotell Palacio Azccarate.

VĂ€lkomsten
Den första vi mötte nĂ€r vi steg ur bussen var en skĂ€ggig man, med ett jĂ€ttestort leende. Han kom fram till Helena och mej och sa
vĂ€lkommna, kul att se er igen.
Jag sÄg nog lite förvÄnad ut för jag kunde inte placera personen men efter nÄgon sekund glimrade det till i hjÀrnan. Det var den lille pojkspolingen Peter, som var vÄr reseledare i Frankrike för 16 Är sedan.

Peter, 16 Är Àldre, med nÄgra grÄa stÀnk och skÀgg

Ja, ja tÀnkte jag, alla blir vi Àldre, men han sÄg lika spÀnstig ut som tidigare och fortfarande full av liv.
VÄr första samling var i hotellets hÀnghörna. Peter och vÄr egentliga reseledare Cecilia, hÀlsade oss vÀlkomna med att skÄla i det spanska nationalbubblet, Cava. DÀrefter presenterades veckans gedigna program som var fullspÀckat frÄn tidiga mornar  till sena kvÀllar.
Förutom förflyttningen med Merlots egna cyklar fanns det ett antal kunskapsbesök pÄ programmet.
Efter genomgÄngen flyttade vi oss till hotellets vackra matsal och under förrÀttens inmundigande var det dags för en presentationsrunda.
Det var folk frÄn Bottenviken i norr till VÀstkusten i söder och flertalet, vad jag kunde förstÄ, var mer intresserade av vinprovningarna Àn sjÀlva cyklingen.
Alla hade fler eller fÀrre cykelmil bakom sej, utom en som klart och tydligt deklarerade att han minsann inte cyklat en enda meter.
OjdĂ„, tĂ€nkte jag, som har mĂ„nga mil i benen, hur skall han klara detta
 dessutom tillhörde han inte lĂ€ttviktarna direkt, om man sĂ€ger sĂ„.

CykelutlÀmningen
NÀr vi tittade ut genom fönstret den första morgonen, sÄg vi att hela hotellets uteplats var belamrad med ett 25-tal egendesignade Merlotcyklar och en större skÄpbil.

Aktiviteten var pÄ topp inför första etappen

Det var vÄra cyklar och efter frukost var det dags att provcykla.
Dom grĂ„a ”jĂ€rnhĂ€starna” justerades, med hjĂ€lp av reseledarna, efter egna personliga sittstĂ€llningar och önskemĂ„l. Innan allt var klart för avfĂ€rd gick vi igenom dagens fĂ€rdbeskrivning som i korthet bestod av en cykeltur pĂ„ knappt sex mil, ett besök i en gammal katedral och picknick intill en flod innan vĂ„r nĂ€sta övernattning i Haro.
NÀr vi lÀmnade hotellet för vÄr första cykeltur i det kÀnda vindistriktet stod termometern pÄ ca Ätta plusgrader. Ingen vÀrme alltsÄ trots att metrologerna spÄtt bÄde sol och vÀrme. Men sÄ fort solstrÄlarna, som lÄg gömda bakom bergskammen, nÄdde vÄra frusna kroppar blev det mycket riktigt spansk sommarvÀrme.

Peter hjÀlper mannen som inte cyklat tidigare

Denna meterologiska upplevelse fick vi finna oss i varje dag. Kalla nÀtter och mornar som förbyttes till varma hÀrliga cykeldagar i strÄlande solsken. NÄgra dagar tÀcktes solen av tunna slöjmoln som mest kÀndes som en befrielse.

Historisk byggnad
Varje dag innehöll ett eller flera stopp för studiebesök som researrangören planerat och bokat i förvÀg.
VÄrt första besök var Katedralen i Santo Domingo de la Calzada som vi nÄdde efter ungefÀr en och en halv mil pÄ bekvÀma cykelvÀgar.

Interiör i katedralen

Vi blev inte uppmuntrade till att cykla i en enda stor grupp, snarare tvÀrt om, alla  bestÀmde sin egen takt, vilket ju ocksÄ underlÀttade för övrig trafik.
NÀr alla samlats pÄ torget i den lilla byn med den jÀttelika katedralen var det dags att gÄ in.
Den spanska guiden var verkligen hÀngiven sin uppgift. I drygt en timme berÀttade han historien om byggnaden som hÀrrör frÄn 1100-talet. Cecilia, vÄr reseledare, hade fullt sjÄ med att översÀtta allt han förmedlade. Detta trots att hon var oerhört bevandrad i det spanska sprÄket. Man imponerades verkligen av hennes skicklighet.
Förutom sjĂ€lva byggnaden sĂ„ tyckte jag personligen att ”Hönshuset” frĂ„n mitten av 1400-talet, var det mest intressanta.

”Hönshuset” som funnits sedan 1400-talet

Ända sedan dess har det alltid bott en tupp och en höna i ”Hönshuset” till minne av den unge pilgrimen som rĂ€ddades frĂ„n galgen av aposteln Jakob.
Vid vÄrt besök sÄg vi mÄnga vandrare som just följer denna strÀckning pÄ pilgrimsleden.

Cykla i vinfÀlten
Riojadistriktet Àr mestadels mycket kuperat och vÄra cykelrutter var, förutom första dagsturen, mycket backiga bÄde upp och ner. I dom brantaste uppförbackarna fick vi leda cyklarna upp och i vissa utförsbackar var det bÄde handbroms och fotbroms som gÀllde. BanstrÀckningen mellan de olika övernattningsorterna var sÄ strategiskt lagda att vi mestadels cyklade pÄ smÄvÀgar mitt inne i Riojas hjÀrta, de enorma vinfÀlten. Vyerna över det fantastiska landskapet var, för mej, resans stora behÄllning och att vÄr vecka dessutom sammanföll med skördetider i fÀlten, gjorde inte saken mindre intressant.

Vinplockare pÄ vÀg till dagens pass

 Överallt i de spikraka fĂ„rorna sĂ„g man huvuden och krökta ryggar pĂ„ arbetare som fyllde i sina korgar med vinklasar. NĂ€r korgarna var fulla tömdes druvorna pĂ„ en traktorkĂ€rra som vĂ€gdes pĂ„ en stor vĂ„g utmed vĂ€gen innan man tippade hela hĂ€rligheten pĂ„ den bodega (vingĂ„rd) dĂ€r druvorna skulle förĂ€dlas till vin.

Dags för vÀgning. Kolla hunden som fick vara med

Det var mycket intressant att beskÄda detta arbete som mestadels utfördes av gÀstarbetare som frÀmst kommer frÄn Portugal och Afrika under skördeperioden.

Picknick i det fria
Helena och jag, som rest med Merlot tidigare, minns just luncherna som ett hÀrligt avbrott pÄ vÄra cykelturer och vi gladdes Ät att man hade samma upplÀgg fortfarande.
Varje dag dukade Cecilia och Peter upp ett hÀrligt bord med ortens delikatesser i det fria. Ibland pÄ ett torg i nÄgon by och ibland pÄ nÄgon allmÀn plats i grönskan, utmed vÄr cykelvÀg.
VÄr första picknick var i en park med bÀnkar och bord i Casalarreina utmed floden Rio Oja. NÀr vi med vÀgbeskrivningens hjÀlp letat oss fram till platsen ser vi med förtjusning det fÀrdigdukade bordet med charkturier, frukter, oliver, ostar, bröd, salladsblandningar och sÄ vidare. Dessutom fanns det obegrÀnsad tillgÄng till öl, vin och vatten för svettiga, trötta cyklister.

De vÀlfyllda lunchborden var dagens behÄllning

Att, efter en anstrÀngande förmiddag, fÄ sÀtta sej i det fria utan tak över huvudet och fÄ avnjuta ortens specialiteter, det Àr livskvalitet.
Dessutom skapade picknickarna en god kÀnsla av samhörighet med alla i gruppen.

I mitten av vÄr cykelvecka var det dags att fira Helenas 60-Ärsdag. Jag hade i ett tidigt skede, utan Helenas vetskap, kommit överens med Peter om att hitta pÄ nÄgot speciellt, den dag dÄ Helena gled in i 60-plus Äldern. Vi kom överens om att fira hennes födelsedag vid dagens lunchsamling.

NÀr vi kom fram till dagens picknick pÄ Plaza Cruzero i Elciego stod, som vanligt det fullspÀckade lunchbordet uppdukat, men nu ocksÄ med tvÄ stora tÄrtor och flera flaskor Cava. NÀr korken lÀmnade bubbelvattnets hölje lÀt det likt en nöjd kvinnas suck, till allas glÀdje.

En rörd Helena tar emot allas hyllning pÄ 60-Ärsdagen

Det blev skÄlande och hurrande och
 ja mÄ hon leva 
 sÄ kÀnslofullt att Helena hade svÄrt att hÄlla tÄrarna tillbaka.

 Viktiga livsmedel
I Spanien klassas vinet som livsmedel och en av de mest kÀnda vinregionerna Àr Rioja med ca 57 000 hektar vinodlingar. Rioja, delas i sin tur in i tre underregioner med Rioja Alavesa i norr,  Rioja Alta i vÀster och Rioja Baja i öster. Vi befann oss i den norra regionen och under vÄr cykelvecka besökte vi tre vinproducenter med olika inriktningar.

Den minsta bodegan vi besökte var Vina Ane i San Vincent. En liten vingÄrd som varit i familjens Àgo i fem generationer och som i dag drivs av ett medelÄlders par. Husets herre visade oss runt och berÀttade om den lilla gÄrdens historia och konsten att tillverka vin i mindre skala som Àr ett riktigt hantverk med mÄnga timmars arbete. Han berÀttade ocksÄ att han och hustrun skötte allt sjÀlva förutom att gÀstarbetare frÄn Portugal hjÀlper till med skörden.
Efter genomgÄngen var det vinprovning med ett vitt vin och tvÄ olika röda. BetygsÀttning Àr vÀldigt individuell, men jag ger bÄde det röda och vita vinet knappt godkÀnt.

Vinprovning pÄ Bodega Vina Ane

Bodegans produktion rÀcker i stort sett till nÀrliggande inköpares behov men det gÄr Àven att bestÀlla direkt av leverantören.
Eftersom skörden var över för i Är tillÀts vi gÄ runt bland vinstockarna och och smaka pÄ druvorna som inte godkÀnts vid skörden.

Helena mumsar pÄ de söta goda druvorna

CVNE i  Haro, eller Cune som bodegan ocksÄ kallas Àr den största av de medelstora bodegoerna i Rioja. Bodegans viner hÄller oftast mycket hög klass och dom allra bÀsta vinerna har beteckningen CVNE Imperial Gran Reserva som bara görs de mest gynsamma Ären. De mer alldagliga vinerna heter CVNE Vina Real.
Även hĂ€r fick vi en guidad tur som avslutades med vinprovning. Vi bjöds pĂ„ vitt, rose och rött vin.

Guiden korkar upp till dagens vinprovning

Det röda fick av mej klart godkÀnt trots att det inte var vingÄrdens Rolls Roys.

Bodega Marques de Riscal i Eltziego Àr tillsammans med Marques de Murrieta de största vinnamnen i Rioja.
Bodegan grundades 1860 tillsammans med vinodlare frÄn Bordeaux och blev redan frÄn starten en mönsteranlÀggning. RÀknas i dag som den stora pionjÀren av moderna och eleganta Riojaviner.

Bodegans huvudbyggnad var mycket spektakulÀr

Efter genomgÄng frÄn druvan pÄ fÀltet till buteljering var det dags att provsmaka vinerna.
Guiden, som av nĂ„gon outgrundlig anledning fĂ„tt reda pĂ„ att Helena fyllde 60 Ă„r, började vinprovningen med att utbringa en gemensam skĂ„l och ”Ja mĂ„ hon leva
.”.

En av alla gÄnger vi höjde glasen pÄ Helenas dag

Vinet, helst det röda var helt fantastiskt gott, det var faktiskt beroendeframkallande, men Àven det vita slank med lÀtthet ner, trots att jag oftast ratar vita viner.

Ett annat viktigt livsmedel för spanjorerna Àr olivoljan.
Vi gjorde ett studiebesök hos olivoljeproducenten Trujal Almazara i Oion dÀr vi fick veta det mesta om oljans tillverkning.
Ägaren, som inte odlade oliver sjĂ€lv, köper in rĂ„varan frĂ„n nĂ€rliggande gĂ„rdar och förĂ€dlar den enligt en metod som kallas kallpressning. Det finns Extra Jungfruolja, Extra Verginie oil och sĂ„ vidare och alla har ett gemensamt, oljan framstĂ€lls pĂ„ mekanisk vĂ€g utan tillsatser av kemikalier och klassificeras sedan efter sin kvalitet.
NÀr Àgaren av produktionen gett oss all den information som vi var mottagliga för, bjöds vi pÄ ett smakprov av vitt rostat bröd som doppats i olika oljor. Det var riktigt gott och till det fick vi dricka russinsherry.

En stolt olivoljeproducent bjuder pÄ lÀckerheterna

Jag tÀnkte för mej sjÀlv att en dag i Spanien utan alkoholhaltiga drycker, verkar vara en förlorad dag.

SamkvÀm
Vi hade tre gemensamma middagar under veckan. TvÄ av dem dukades upp pÄ det hotell vi för dagen bodde pÄ och en, den sista, pÄ en nÀrliggande restaurang. MÄltiden bestod alltid av tre rÀtter med drycker efter egen smak och behov. Det var ytterst pÄkostat, men det var inte alla som helt kunde förlika sej med det spanska kökets rÀtter.
Vi hade Àven en fjÀrde gemensam middag, men den fick vi under ledning av kökets egen personal pÄ en bar i Laguardia, laga sjÀlva.

Vi delades upp i fyra grupper och varje grupp skulle göra tvÄ olika sortes tapas, alltsÄ totalt Ätta olika tapas.

Kocklandslaget?… nej, A-laget som jag ingick i

Som första uppgift, fick vi i A-laget, rulla in tvÄ kokta sparrisar i ett paket bestÄende av en ostskiva, en skinkskiva och Philadelpiaost. DÀrefter rullades hela paketet i Àgg som sedan stektes lite lÀtt i olja.
VÄr andra uppgift var att skiva potatis som koktes i en fylld stekpanna med olja. NÀr potatisen var lagom mjuk hÀllde vi pÄ vispad Àgg, likt en omelett. NÀr det hela hade stelnat vÀnde vi upp hÀrligheten pÄ en stor tallrik, tillbaka i pannan för att stelna och som dÀrefter skivades i lagomt stora tapasbitar.

NÀr sista gruppen var klar med sina tapas dukades det lÄngbord och alla underbara rÀtterna avnjöts under mycket glada tillrop och hög ljudnivÄ.

Egentillverkade tapas

Det var ytterligare ett fantastisk sÀtt att skapa samtalsÀmnen och gemenskap i gruppen, för nÀr det gÀller matlagning finns det mycket att prata och skÀmta om.
Eftersom vinet i Spanien Àr ett livsmedel sÄ dukades det fram nya flaskor sÄ fort nÄgon var slut. Man kan tycka vad man vill om detta, men ett Àr sÀkert, det blev inga stela tysta mÄltider precis.

Boendet
De dagliga förflyttningarna med cykel medförde att vi fick byta boende varje natt utom i Laguardia. Vi cyklade och följebilen transporterade vĂ„ra vĂ€skor. Det fungerade jĂ€ttebra trots att det blev tidiga mornar för iordningstĂ€llande av kropp och packning. Efter andra dagens cykeltur till Laguardia, pĂ„ Helenas födelsedag, överaskades vi av att det stod en pava rött pĂ„ vĂ„rt rum med grattishĂ€lsning
 pĂ„ svenska. Man kan undra hur det gick till?

Fin gest av personalen pÄ Villa de Laguardia

Det var genomgÄende hög standard pÄ hotellen men pÄ en plats blev vi lite konfunderade nÀr vi sÄg hotellets port.

Entreén till Hotell Villa Sonsierra

Det visade sej, tack och lov, att det var betydligt bÀttre och modernare standard pÄ insidan. Förmodligen var byggnade kulturmÀrkt pÄ utsidan.

Avslutning
Efter drygt 18 mil, inklusive nÄgra felnavigeringar och omvÀgar för barbesök. Var det dags att avsluta dom hÀrligt men jobbiga cykelturerna i Rioja.
Det kĂ€ndes bĂ„de skönt och vemodigt nĂ€r vi lastade in vĂ„ra ”jĂ€rnhĂ€star” i följebilen utanför Hotell Portales i Logrono.
Senare pÄ kvÀllen gick vi i samlad trupp till en restaurang i nÀrheten som bjöd pÄ en trerÀtters meny med tillhörande drycker.
Det var vÄr sista kvÀll tillsammans med Cecilia och Peter som redan dagen efter skulle hÀlsa nÀsta veckas grupp vÀlkomna.
Innan vi skildes applÄderade vi vÄra fantastiska reseledare som servat oss sÄ bra under hela vÄr vistelse.

I förgrunden vÄra reseledare Cecilia och Peter

Bilbao
Vi lÀmnade Logrono tidig morgon för busstransport till vÄr sista destination, Bilbao Nu hade vi ingen reseledare som talade om vad vi skulle göra och dessutom hade det börjat regna. Det var lite förvirrande men vi hankade oss ÀndÄ runt tillsammans med nÄgra norrlÀnningar som vi umgÄtts med en hel del under veckan.
Vi sprang in och ut pÄ barer mellan regnskurarna och det slank ner bÄde det ena och det andra.
I brist pĂ„ fantasi gjorde vi som alla andra turister, vi hoppade pĂ„ rundtursbussen, men i övrigt fick vi inte utrĂ€ttat sĂ„ mycket denna grĂ„a kylslagna dag. Brist pĂ„ fantasi eller hemlĂ€ngtan
 vad vet jag.

Det fanns mÄnga bra hÄl att ta skydd i mot regnet

Ett axplock frÄn minnesbanken
FrÀmsta anledningen till vÄr resa var för att fira Helens 60-Ärsdag, vilket vi verkligen gjorde. Med facit i hand kunde vi inte valt nÄgot bÀttre.

Det mest minnesrika, förutom Helenas dag, var utan tvekan de hÀrliga cykelturerna i vinfÀlten med skördearbetarna som arbetade för högtryck.

Full aktivitet pÄ vinfÀlten

Picknickarna och den gemensamma matlagningen hör ocksÄ till höjdarna för att inte tala om vÄra trevliga reseledare och alla trevliga medresenÀrer och som vi fick förmÄnen att lÀra kÀnna.

En frusen norrlÀnningen som i 25 grades vÀrme cyklade med lÄngbyxor och stickekofta.

En frusen norrlÀnning

Hans kompis som med dödsförakt slungade sej utför backarna utan att bromsa var ocksÄ speciell, liksom ÄkarŽn.

Inget slit pÄ broms hÀr int

ÅkarÂŽn i vacker fjĂ€derskrud

StockholmarŽn som inte cyklat en meter innan fÄr nog rÀknas som resans prestation.

Resans prestation

Spanska bilisterna visade verkligen hÀnsyn och vad jag förstÄtt efterÄt mÄste dom, enligt lag, hÄlla ett avstÄnd pÄ minst tvÄ meter vid omkörning av cyklister. Kanske nÄgot att tÀnka pÄ i Sverige ocksÄ.

Studiebesöken var verkligen intressanta och pÄkostade och vill du veta mer om klassifiseringen av Riojaviner och olivoljor sÄ finner du det pÄ Wikipedia.

Cecilia bjuder till dukat bord och berÀttar om dagens lÀckerheter

Bilden visar i stora drag den cykelvÀg vi tillryggalade under vÄr vistelse i Rioja.

Cykelresan började i Ezcaray och till första övernattningen i Haro var det 50,8 km.
Till nÀsta övernattning i San Vincent de la Sonsierra var det 17,5 km i kraftigt kuperad terrÀng.
FrÄn San Vincent till till Laguardia, dÀr vi lÄg tvÄ nÀtter, var det 33 km samt en rundtur mellan
övernattningarna pÄ 22,8 km.
Till vÄr sista övernattningen i Rioja, Logrono, var det 31,6 km med mÄnga lÄnga, tunga slakmotor.
(AvstÄnden mellan orterna inkluderar inte felnavigeringar eller omvÀgar för att hitta vattenhÄl med kalla öl.)

 

Alla bilderna frĂ„n resan kan du se under fliken ”Galleri” pĂ„ denna hemsida