Se fler bilder från Mön under fliken Galleri>Bilder från sevärda platser

Söndagen den 25 juli 2010
Efter Alicias (barnbarnsbarnet) ettårskalas åkte vi till Danmark och vår första övernattning var vid Faröbrons norra fäste.

Måndagen den 26 juli
Efter en stimmig natt med oljud från bron drog vi till Puttgarden för att bunkra.
Efter diverse inköp tog vi färjan tillbaka till fosterlandet och efter ett kort stopp på turistbyrån i Stege, för att skaffa informationsmaterial och cykelkartor, fortsatte vi till Camping Möns Klint.
Vädret var helt perfekt med lätta vindar, solsken och ca 23 grader.
Planerna för dagen var att utforska Möns böljande landskap som även kallas ”Danmarks födelse”.
Vi cyklade på härligt kuperade stigar genom Store Klinteskoven ut till de kritvita klipporna på Möns Klint som stupade lodrätt ner mot Östersjöns strand.

Möns Klint

Den ca åtta kilometer långa skogsstigen som går uppe på kanten av klinten är mycket kuperad.
Vi hade våra cyklar med oss så vi fick välja intilliggande markerade leder och därifrån till fots ta oss ut till utsiktsplatserna.
På återvägen cyklade vi upp på Aborrebjerg, som är den högst belägna utsiktsplatsen i området. Det var en vacker plats på en blomsterklädd kulle ovanför den annars så lövtäta Klinteskoven.

Helena på ett blomsterklätt Aborrebjerg 143 möh

Innan det var dags att avsluta denna händelserika dag, grillade vi några goda hamburgare.

Tisdagen den 27 juli
En härligt varm morgon mötte oss när vi beskådade dagens uppvaknande.
Duvorna ”hoade”, fåglar kvittrade och solstrålarna började så vackert sippra genom lövverket på den täta bokskogen, för att till slut sprida sitt ljus över hela den grästäckta campingen.
Kaffe, nybakade rundstycken, starkt doftande ost, illröd salami, söta marmelader mm, blev vår första, och mycket efterlängtade, riktiga danska frukost.
Dagens första mål var Dronningstolen på Möns Klint, en cykelstig på tre kilometer, genom Klinteskovens täta lövverk.
Vid framkomsten besökte vi först Geo Centret där vi bl.a. såg en tredimensionell film om Möns födelse.
Filmen handlade om de djurarter som levt i havet genom årtusenden innan Möns klitter, genom landhöjningen, stack sina första spetsar upp ovanför vattenytan.
Därefter var det dags att ta de ca 600 trappstegen mellan Dronningstolen och Östersjöns kalkstensrika strand.

Dronningstolen, klintens högsta punkt

Efter besöket på stranden var det dags att ta sig de ca 600 stegen upp till cyklarna igen.
Att lyfta en 100 kilos kropp, ca 600 gånger, till nästa trappsteg frestar på och aldrig har en öl smakat så bra som den vi fick på Geo Centrets restaurant. Att vi dessutom kostade på oss tre smörrebröd, gjorde inte att njutningen blev sämre.

Helena pustar ut efter de 600 trappstegen

När svetten torkat, ölen var urdrucken och smörrebröden svalda, var det dags att bege sig de sex kilometrarna till vårt nästa mål för dagen, Liselunds park och slott i den nordligaste delen av Klinteskoven.
Vi gled runt i den mycket vackra parken med både ett gammalt och nytt slott.
Det gamla slottet är det enda i världen som har halmtak och i det nya är det i dag hotell och restaurant.

Liselunds gamla slott med halmtak

Efter några timmars avkoppling vände vi tillbaka på den prästkragemärkta vägen (brun skylt med vit blomma) över guldskimrande böljande sädesfält i den starka eftermiddagssolen.

Helena cyklar i böljande sädesfält

Denna fantastiska dag, med natur och kulturupplevelser, avslutade vi med en god Hackeböff ”a la Helena”, på det danska viset, med vide katoffler, blöd lök och
surt.

Onsdagen den 28 juli
Efter ännu en underbar morgon med dansk morgenmad och solsken packade vi ihop för avfärd till Nyord.
Nyord, där tiden står stilla, är en liten ö på den nordvästra sidan om Mön. Byn är mest känd för sitt rika fågelliv och för sitt bevarande av den gamla bebyggelsen.
Vi parkerade i utkanten av byn och begav oss, som vanligt, med våra cyklar ut på en upptäcktsfärd.
Det var snart avklarat eftersom byn är så liten. Här bor endast 46 personer permanent, och det är inte någon större anstormning från turisterna.
Byn är nästan helt bilfri och det råder ett lugn och en atmosfär som får sinnena att backa minst 50 år bakåt i tiden.
Att det är ett rikt fågelliv på ön fick vi snart erfara. Det kvittrade och tjattrade i var buske och det märkligaste av allt var att elledningarna var helt täckta med vilande svalor.

Svalor i tusental som vilar på byns elledningar

Det var svalor i tusental, som med all tydlighet, visade att de måste släppa sin spillning någonstans.
Vi åt en god lunch på byns enda matställe och trots det fina vädret hade vi turen att hitta ett bord i restaurantens grönskande trädgård. Vi avnjöt måltiden under ledning av fåglarnas symfoni.

Jag svalkar mig med en kall öl

Efter en mycket lugn eftermiddag begav vi oss tillbaka till Lolles Gaard för att inta en av de godaste wienerschnitzlar vi någonsin ätit.

En fantastisk winerschnitzel på Lolles Gaard

Servitrisen berättade att allt vi äter kommer från gårdarna på ön och att kalven vi åt kom från hagen alldeles utanför restaurangen.
Vi släpade oss mätta och belåtna tillbaka till rastplatsen där vi övernattade.

Torsdagen den 29 juli
Dagens rundstycken hämtade vi i Lille Bod, en dansk lanthandel i miniformat som tillhandahåller allt från souvenirer till vardagliga bruksvaror.
Efter en lugn morgon åkte vi de 11 kilometrarna till öns största tätort, Stege.
Vi checkade in på Stege Camping, mitt i byn, och i vanlig ordning började vi med att reka närområdet runt campingen.
Stege är en liten by med många små hus, en liten hamn och några få uteserveringar.
Vi intog en lättare lunch på det lilla torget innan det var dags för en shoppingsugen Helena att se vad byns affärer hade att erbjuda.
Vi lämnade affärsgatan, nästan tomhänta, och avslutade besöket med att ta varsin öl på Cafe Laika.
Danskarna har ju några kända ölsorter men just på denna servering såldes enbart en sort som heter Krenkerup och som enligt kyparen var ett öl med klass.
Vi hade aldrig hört talas om detta öl men efter viss övertalning, från kyparen, beställde  vi till slut ändå varsitt glas.
Faktum är att vi blev positivt överraskade. Vi är inga ölälskare men denna öl var väldigt lättdrucken.

Fredagen den 30 juli
Vi hade en dagsetapp ca 45 mil till Tådås, vilka vi avverkade i regn och full storm och utan att ens diskutera ett besök på Gekås i Ullared.

Sevärdheter, Möns Klint

• Den högsta klippan är Dronningstolen på 128 möh som har en 600 steg brant trappa ner till stranden
• Det finns ytterligare fyra trappor ner till stigen på den småsteniga Östersjöstranden
• Geo Centret med utställning och 3D film om Möns födelse
• Liselunds park och slott, en vacker park med bl.a. två vackra slott

Sevärdheter, Nyord

• Nyord enge, ett 400 ha stort fågelreservat med utsiktstorn
• Lille Bod, en pytteliten handelsbod som har det mesta. Där kan man även beställa sitt morgonbröd
• Byns lilla kyrka, anno 1846
• Gamla gårds- och fiskefastigheter som härrör från tidigt 1800-tal
• Restauation Lolles Gaard, som har kvar den äkta gamla danska kroens charm

Camping Möns Klint

• GPS-kod: N 54.98048 E 012.52416
• Mycket vackert läge intill några små sjöar i Klinteskoven
• En stor camping, med den lilla campingens charm, pga. de naturliga skogsavgränsningarna i den kuperade terrängen
• Bra servicebyggnader med ”familjeduschar” som är en bekvämlighet även för oss som inte har barn i släptåg
• En stor polanläggning
• Restaurant
• Minilivs
• Möjlighet att beställa morgonbröd
• Trevligt bemötande
• Gångavstånd till Aborrebjerg som är Klinteskovs högsta punkt med sina 143 möh

Rastplats Nyord (med rätt att övernatta)

• GPS-kod: N 55.04290  E 012.19536
• En stor grusplan och en gräsplan med bänkar och bord
• Toaletter och dusch finns i hamnen ca 300 meter från rastplatsen

Stege Camping

• Liten camping med bra läge strax intill Stege centrum
• Plana gräsklädda platser
• Slitna hygienutrymmen men städningen var ok
• Hela campingen såg allmänt sliten ut
• Typisk sommarcamping

Många turister har hittat Mön. Det är självklart mest danskar men här var väldigt många holländare och tyskar också.
Varför svenskarna lyser med sin frånvaro är svårt att säga, men så var det i alla fall.
Svensken kanske inte har upptäckt Möns sevärdheter ännu men efter en knapp vecka här kan vi varmt rekommendera denna ö som har lika många soltimmar per år som Bornholm.

Helena njuter av både mat och miljö på Restauration Lolles Gaard