Se fler bilder från Kinnekulle under fliken Galleri>Bilder från sevärda platser
”Kristihimmesfärds helgen”
Metrologerna hade lovat vackert väder inför den kommande Kristi Himmelfärdshelgen. Helgdagen låg i år på en torsdag vilket innebar att fredagen blev en s.k. klämdag, som för de flesta betyder extra ledighet.
Eftersom Helena tog ledigt även dagen före helgen kunde vi starta färden mot Kinnekulle redan tidigt på onsdag morgon.
Efter ca två timmars transportsträcka, via Trollhättan och Lidköping, vek vi in på den bedårande vackra vägen som slingrar sig utmed Värnens östra sida från Källby till Hällekis.
Vi passerade platser som gjort sig kända genom Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn och framför allt gled vi sakta fram genom den fantastiska blomsterprakt som Kinnekulle har att erbjuda.
Det blommande berget, Kinnekulle
När vi närmade oss campingen åkte vi igenom Munkängarnas naturreservat med Ramslök i full blom. Hela skogen var täckt av de vita blommorna från lökarna som är en delikatess på matbordet.
Efter alla dessa underbara synintryck checkade vi in på Kinnekulle Camping.
Camping är vackert belägen vid Vänern några kilometer söder om Hällekis. Vi fick en mycket bra plats med härlig utsikt över Kinneviken och med spottavstånd till badplatsen och den lilla båthamnen. På andra sidan viken ligger Läckö Slott som i solskenet blänker som marmorflis inbäddad i den mörka silhuetten från det platta landskapet som sticker upp ovanför vattenytan.
Vi tog en promenad upp till Hellekis Säteri, där det bl.a. finns en underbar trädgårdsrestaurant som vi, vid ett flertal tillfällen, gästat. Tyvärr var den stängd, den var enbart öppen på helgerna eftersom sommarsäsongen var i sin linda.
En blåsig Kristi Himmelfärdsmorgon mötte oss. Det var kallt och inte alls så som metrologerna utlovat. Solen lyste med sin frånvaro men vår förhoppning var att det skulle bli bättre frampå dagen.
Det blev bättre men blåsten höll i sig. Vi tog en längre promenad inne i Munkängarnas fantastiska vegetation. Solen hade nu börjat visa sig, men i den täta lövskogen var det endast tunna strimlor som lyckades tränga sig ner till marken med det vita täcket av ramslökens blommor.
Ramslökens vita blommor i Munkängarnas naturreservat
Ramslöken är en ätbar växt med en mjuk och lite mildare smak än den vanliga löken. Den är en delikatess i dessa trakter och finns ofta som soppa på restauranternas menyer.
Det är en fantastisk naturupplevelse att, på små stigar, kunna vandra fritt i denna jättelika och bedårande köksträdgård som sprider doften av lök.
På vägen tillbaka tog vi en fikapaus på Hellekis Trädgårdscafé o kök, en uteservering i härlig trädgårdsmiljö, som nu hade öppnat för säsongen.
På trädgårdscafeét serveras underbar mat
Kvällen var fortfarande blåsig och de kalla vindarna från Vänern gjorde att vi fick beskåda den vackra solnedgången från insidan av bilen.
Metrologerna hade äntligen fått rätt, vi vaknade till ett spegelblankt Vänern och en generöst flödande sol.
En underbar morgon vid Vänerns strand
Vi intog frukosten med färskt bröd i solskenet och började planera för dagens aktiviteter.
Första målet var Falkängarna i Hällekis. En kulturhistorisk gata med hantverkare och konstnärer som hyrt in sig i de gamla välbevarade statarlängorna.
Efter besöket och diverse inköp tog vi en fika innan vi styrde våra cyklar mot Råbäcks hamn ca sju kilometer rakt söderut.
Det var en vacker plats i en liten hamn som bevarats från stenhuggeriets storhetstid.
Det visade sig att många fricampare hittat hit vilket var förståeligt med den fantastiska parkanläggning som några eldsjälar byggt upp i en miljö som fått tiden att stanna.
Utsikt över Kinneviken från Råbäcks Hamn
Vi avslutade dagens cykeltur med en sen lunch i solskenet på Hellekis Säteri.
Eftermiddagen och kvällen avnjöts tillsammans, med många andra, vid Vänerns strand. Vissa grillade, andra spelade musik men ett var gemensamt, alla ville se den vackra solnedgången i horisonten på den spegelblanka sjön.
En något båsigare men fortfarande solig morgon mötte oss.
Efter frukost med nybakade frallor, cyklade vi den fyra kilometer långa uppförsbacken till Högkullen och utsiktstornet med den vidunderliga utsikten över Vänern och Kinnekulle.
Utsiktstornet på Högkullen
Vi tog en fikapaus Kinnekullegården innan det var dags att glida den långa utförsbacken ner till trädgårdscafeét där vi intog vår lunch. Vi beställde in Vänerngös och en flaska vin som vi intog i skuggan av de vackra träden i parken.
På eftermiddagen var det avslappning med bok och sudoku som gällde och kvällen, med solnedgång i Vänern, tillbringade vi tillsammans med Ingemar och Agneta från Varekil på Orust som vi bekantat oss med.
Solnedgång i Vänern
Dags för hemfärd efter en underbar helg på Kinnekulle