I samband med Helenas födelsedag, första veckan i oktober, brukar vi planera en resa. Så även i år och planerna var rödvinsfestivalen i Ahrdalen, Tyskland, som vi besökt några gånger tidigare. Nu blev det inte så. Vi var försent ute med att boka camping. Samtliga campingplatser var fulltecknade. Vi beslöt oss i stället för att ta en rundtripp i södra Sverige och vårt första stopp blev Gekås i Ullared.

Skanör och Falsterbo
Efter shopping och sömn vaknade vi till en mycket, mycket dimmig morgon och med stora hål i pengapungen styrde vi, i snigelfart, husbilen söderut mot Skanör och Falsterbo. Efter Hallandsåsen, där vi åt frukost, släppte tjockan och vi började så smått kunna skönja ett landskap vid sidan om motorvägen. När vi närmade oss Ljungarns Camping möttes vi av en underlig syn. Det stod hundratals fågelskådare med meterlånga kikare och stirrade ut över den kilometerlånga, dimhöljda myrmarken, Skanörs Ljung.

Skanörs ljung, ett paradis för fågelskådare

Vi fattade ingenting för man kunde på sin höjd se 50 meter i dimman, så varför dessa enorma kikare.

Campingen var helt igenbommad, den hade stängt för säsongen, men Helena fick fatt i en fågelskådare som tipsade oss om att man kunde stå i Skanörs hamn. Vi hittade en jättebra plats, strax bakom sanddynorna mot Öresunds spegelblanka vatten.  När vi ställt i ordning ekipaget tog vi en cykeltur utmed havsbandet och vidare in till byarna, Skanör och Falsterbo, som hänger ihop som siamesiska tvillingar. Vi gjorde ett stopp för lunch på en uteservering. Solen hade nu brutit sig genom tjockan som mer eller mindre följt oss hela dagen och termometern stod på 22 grader. I hamnen var det full aktivitet i det vackra höstvädret och på sandstranden låg soldyrkare i massor och lögade sej. Det fanns t. o. m de som passade på att ta, kanske säsongens sista dopp.

Ställplats bakom sanddynerna i Skanörs hamn

Kvällen tillbringade vi vid husbilen och direkt efter solens nedgång bakom sanddynorna blev det betydligt kyligare.
Vi vaknade återigen till en dimmig morgon. Inte så tjock som igår men ändå så pass att sikten över nejden var obefintlig. I tjockan, bakom sanddynorna, hördes de dova varningssignalerna från fraktfartygen som passerade.
Almanackan visade på den 2 oktober, Helenas födelsedag. Eftersom jag glömt att köpa present gällde det att ge fantasin fritt spelrum. Alla äkta män vet hur känsligt det kan vara med bortglömda bemärkelsedagar.

Falsterbo fyr från 1796

Någonting måste jag ju hitta på och medans hjärnan arbetade för högtryck tog vi en cykeltur till Nabben med Falsterbo fyr från 1796. Ur flyttfåglarnas perspektiv är detta Sveriges sydvästligaste utpost mot södern. Även här fanns det gott om fågelskådare som försökte hitta något intressant att titta på i dimman.

Fågelskådare i väntanpå att dimman skall lätta

Det som är intressant för dessa människor är åsynen av de rovfåglar som vid denna årstid är på väg söderut. Det berättades för oss att de ibland till och med kan få syn på den utrotningshotade Kungsörnen.

Helena i väntan på en god födelsedagsmiddag

Helenas födelsedagspresent blev en trerätters, med tillhörande dryck, på Skanörs Gästgiveri som låg på promenadavstånd från husbilen. Efter en utsökt äkta skånsk middag promenerade vi med stinna magar och en god eftersmak av rödvinet tillbaka över de broförsedda myrmarkerna där fågellivet nu slagit sig till ro inför natten.

De fågelrika myrmarkerna mellan byarna och havet

Tosteberga
Sista morgonen i Skanör väcktes vi av att gasolen tagit slut. Displayen blinkade frenetiskt så det var bara att gå upp och skifta flaska. Klockan var runt fem, dimman hade lättat så vi beslöt oss för att börja packa för avfärd. Vi hade ju redan bestämt oss för att dra norrut samma dag.
Det var drygt 20 mil till nästa destination, Tosteberga, en liten by med en småbåtshamn som vi fått tips om. Det var en trevlig och lugn ställplats med bra serviceanläggning till ett billigt pris.
Efter iordningställande cyklade vi till Bromölla som ligger ca en mil från Tosteberga hamn. Ett ganska intetsägande samhälle som är uppbyggt runt den stora fabriken som mest är känd för tillverkning av toalettstolar, handfat m.m.
Eftermiddagen tillbringade vi i solskenet vid husbilen bara några meter från Östersjöns blanka vatten.

En härlig plats bara någon meter från havet

Vi njöt av höstsolens kanske sista riktigt värmande strålar och beskådade de mäktiga stråken med flyttfåglar som var på väg söderut. När vi såg detta skådespel förstod vi vad fågelskådarna i Skanör och Falsterbo väntade på i dimman.
Tosteberga hamn, som fått utmärkelse som en av Sveriges bästa ställplatser, har enligt hemsidan ”Skånes enda skärgård”. För oss blev det en lugn och skön övernattningsplats i en härlig hamn som omgärdas av mycket vacker natur.

Borgholm
Vårt nästa mål var Borgholm på Öland som ligger drygt 20 mil rakt norrut. Vi anlände till en folktom ö vid middagstid och några mil senare hittade vi en ställplats i Borgholm.
Det var soligt och förhållandevis varmt men en mycket kraftig sydvästvind störde våra planer på att cykla runt och se oss omkring. Det rådde en underlig tystnad över hela Borgholm. Vi var ensamma på den härliga ställplatsen i gästhamnen och byns centrum var helt folktom.
Gågatan som bara några dagar tidigare var full med festsugna människor under den årliga skördefesten var som bortblåsta. Krogar, caféer och affärer hade stängt och det var med nöd och näppe vi hittade en bar där vi kunde sätta oss och ta en öl. Vi tillbringade kvällen ett par meter från ett stormigt Kalmarsund och beskådade den häxkittel som de våldsamma vindarna virvlade upp.
Vi vaggades till sömns och vaknade dagen efter till fortsatt stormigt väder. Här var det inte stor ide att stanna så vi valde att, så snart som möjligt, åka vidare.
Men först ville vi se oss omkring. Vägarna var tomma, sevärdheter stängda liksom affärer barer o. s. v. och vi kunde återigen konstatera att hela Öland hade gått i idé efter skördefesten. Efter att vi besökt Byxelkrok på den norra udden, vände vi för att ta oss vidare mot fastlandet igen. Det var då vi fick syn på nåt så ovanligt som kameler. Vi gnuggade oss i ögonen…kameler på dessa breddgrader???

I en hage strax norr om Borgholm alldeles intill vägen, gick två vuxna kameler och två ungdjur och betade.

En äkta kamel på Öland

Kameler förknippar man ju med ökensand och värme, inte med gröna ängar och råkalla höstvindar.

Isaberg
När vi passerat Ölandsbron styrde vi rakt västerut och efter några mil övergick vädret från gråmulet till duggregn.
Våra planer var att övernatta någonstans i Småland men regnvädret gjorde att vi fortsatte till Isaberg utanför Hestra som vi hade som sista destination på vår höstresa.

Våra enda grannar på campingen

Vi anlände på eftermiddagen och nu var det riktigt höstväder. Temperaturen sjönk, trädens färggranna höstlöv fladdrade för vinden och själva satt vi i husbilen och kurade med levande ljus.
Isaberg är mest känt för sina vinteraktiviteter som skidåkning på längden och tvären. Men här finns också vandrings- och cykelleder, golfbana, badplats, kanotuthyrning och fiske bland mycket annat och hela anläggningen med restaurang och allt har öppet året runt.
Första morgonen vaknade vi till ett kraftigt regn som smattrade på husbilstaket. Vår målsättning vid valet av Isaberg var motion i form av skogspromenader.

Helena kämpar sig upp för de branta backarna

Första motionspasset blev en femkilometers slinga i starkt kuperad terräng med relativt högt tempo. Det blev några korta stopp för att beskåda sjön och det älghägn som vi passerade i slutet på promenaden. Vila, dusch och lunch hann vi med innan vi gav oss ut igen. Nu valde vi att ta oss upp för den branta men snöfria pisten till backens topp. En stigning på ca 200 meter iförda regnställ och gummistövlar var en prövning. Vägen ner för den såphala gräsbacken var nästan en ännu större utmaning.

På den för årstiden öde campingen hade vi tillgång till allt. Vi lagade middag i det allmänna köket, vi hade toaletter, disk- och duschutrymmena helt för oss själva och allt var uppvärmt och rent.
De mörka kvällarna tillbringade vi i husbilen med levande ljus till symfonin av regndropparnas ihärdiga smattrande på taket. De övriga dagarna flöt på med skogspromenader med olika längd och svårighetsgrad. Vädret var väldigt ostadigt men vi hade oftast turen att pricka in våra vandringar mellan de värsta skurarna.
Det fanns gott om markerade leder och vid ett tillfälle valde vi en mycket starkt kuperad femkilometersslinga upp till serviceanläggningen mitt i backen. Här finns det skiduthyrning, värmestuga, restaurant m.m. som av naturliga skäl var stängd för årstiden. Vi gick runt i stugbyn som tillhör anläggningen, vi gjorde en shoppingtur till Tranemo och dagarna flöt på i lugnets tecken. Vi var helt enkelt mitt emellan sommar och vintersäsong.
När fredagen kom, dagen innan hemfärd, var vi helt plötsligt inte ensamma längre. Det anlände husvagns- och husbilsekipage under hela eftermiddagen och innan mörkrets inbrott hade vi plötsligt ett tjugotal grannar.

Före frukost och avfärd tog vi en sista riktigt lång promenad i den kuperade terrängen. Den gick först upp till den övre säsongsstängda anläggningen och därifrån gick vi vidare uppför den branta slalombacken ända upp till toppen på skidanläggningen. Det sved ordentligt i lårmusklerna och vi fick stanna och pusta ut vid flera tillfällen.

På backens högsta punkt finns denna runsten

Efter denna hårda pärs och en halkig nedfart genom skogen var det dags för frukost och avresa.
Vårt sista stopp på resan var hos Kjell o Margareth i Svartedalen . Vi skulle tillsammans med norskarna uppvakta Catharina som några dagar tidigare fyllt 50 år. Det var ett härligt kalas med öppet hus och många trevliga människor.

Den vackra hamnen i Skanör