Makrillen

Alla, och då menar jag alla, föds som Gaisare, men efter påverkan från massmedia väljer vissa lättpåverkade personer att hålla på ett mer populistiskt och överreklamerat fotbollslag. Dom påverkningsbara är, i mitt tycke, en samling ”okunniga gummiryggar” som vänder kappan efter vinden.
Likt en ankfamilj, följer gummiryggarna sin ledare, som i det här fallet är det lag som journalistkåren bestämt sej för att belysa mest.

Detta är ingen vetenskaplig studie, men jag har en känsla av att ankmarschgänget är samma personer som började spela tennis när Björn Borg hamnade på förstasidorna. Dom köpte vita gummiskor, korta vita shorts och tennisbanorna växte upp som svampar.
När Ingemar Stenmark klev in i dagstidningarna drog gänget i ankmarsch till fjälls. Skidanläggningar och liftsystem byggdes överallt, t.o.m. i mer snöfattiga distrikt, och gänget spenderade nu sin kassa på otympliga pjäxor, tunga skidor, svindyra märkesriktig alpina kläder och liftkort.
När trenden sedermera svängde mot ytterligare en rikemanssport köade samma gummiryggar för att lösa dyra medlemskort till någon populär golfklubb. Varje kommun skulle stoltsera med minst en golfbana och överallt kunde man se trendriktigt klädda golfare som letade bollar i dikesrenarna.
Just nu lämnar ankmarschen kolstybb, greener och fjäll för att dra till skogs med gevär och en nyutskriven jaktlicens. Nu är det markägarna som gnuggar händerna, för vissa betalar hur mycket som helst för att komma in i ett jaktlag. Men det spelar ingen roll… det kostar om man vill ligga på topp… viktigaste är att tillhöra gruppen med plånböcker stora som resväskor… det är status.

Med denna korta inledning så förstår väl alla att jag är en sann Gaisare, eller ”makrill” som göteborgarna säger. Jag är det i både med- och motgång, och jag låter mej inte påverkas av journalisternas drev.

Att vara makrill har både för- och nackdelar. En viktig fördel är att vi är härdade mot allt vad motgångar heter. Vi åker upp och ner som en stressad jojo i seriesystemen. Ena året i allsvenskan, nästa i superettan och några år senare i andra divisionen och tillbaka igen.
Det som inte dödar det härdar sägs det och vi ”makrillar” är verkligen härdade. Vi har i många, många år kastats mellan hopp och förtvivlan och vår största önskan är att få uppleva dagen när Gais bestämt sej för vilken serie dom vill tillhöra.

Vi får ibland utstå gliringar, typ…

• När spelar Gais sin nästa hemmamatch?
  … när kan du komma.

• Min hund kan göra konster. När Gais får frispark ställer den sej på bakbenen, vid hörna sätter den sej ner och vid inkast viftar den med framtassarna.
  Men vad gör den om Gais gör mål?
  Jag vet inte… jag har bara haft den i två år.

Jag orkar inte ens kommentera dumheterna.

Den här då… Gais är bajs… som någon barnslig förälder lärt sitt barn. Det är nästan så man ger upp.

När jag som fastighetsskötare hjälpte en dam att montera upp en hatthylla sa hon ”tack Bosse, du är en ängel” … det var hemskt att höra, eftersom ”ängel” är smeknamnet på journalisternas favoritlag i Göteborg.
Vänligt men bestämt upplyste jag damen om att jag inte är en ängel, jag är en makrill.
Hennes ansiktsuttryck påminde om en fiollåda… hon fattade förmodligen nada.

Det var hemskt att bli kallad ”ängel”

Jag är ingen fan av journalister eftersom dom har allt för stor påverkan på ankmarschgänget. Dessutom bildar kåren ofta mediadrev.
Om en tidning hittat ett scoop hänger övriga på utan att undersöka sanningshalten och för oss läsare, när vi läst ett antal tidningar med samma nyhet, blir det en sanning, oavsett om det är det eller inte.
Nu drog jag alla över en kam, men det är klart att det finns både bra och dåliga journalister, precis som det finns bra och dåliga yrkesutövare i andra grupper.

Jag och min feta uppdragsgivare har ett gemensamt… vi är båda Gaisare. Jag har faktiskt ett gemensamt med, hör och häpna, journalistkåren också… det är att vi ibland kan handskas lite vårdslöst med sanningen.

Hur kan någon säga att alla föds som Gaisare?

Så här såg det kanske ut när den förste Gaisaren steg upp på land?

Gais kallas allmänt för ”makrillarna” vilket klubbdräktens färgsättning också påminner om. Enligt förståsigpåarna har allt sitt ursprung från havet. Det innebär att våra förfäder, för många miljoner år sedan, steg upp ur havet som makrillar… alltså är vi alla i grund och botten Gaisare.