Ett paradis för naturÀlskare

Ett annorlunda Ă„r
Corona pandemin lamslĂ„r fortfarande en hel vĂ€rld och i Sverige börjar vi Ă„terigen nĂ„ upp till de skyhöga dödstalen som vi fick uppleva pĂ„ vĂ„ren och försommaren 2020. Myndigheterna hĂ„ller fast vid den ”svenska modellen” som innebĂ€r att hĂ„lla avstĂ„nd, tvĂ€tta hĂ€nderna och inte umgĂ„s i för stora grupper.
Det var besöksförbud pÄ Àldreboenden men vÄrdpersonal, utan skyddsutrustning hade fri lejd in till vÄra anhöriga. Följden blev att nÀstan hÀlften av de som dog av covid 19 var just de Àldre som vÄrdades pÄ hem eller hade hembesök.
Under julhelgen sÄg vi varken tomte, slÀkt eller vÀnner men nyÄrsafton firade vi utomhus i nyinköpta överlevnadsdrÀkter med nÄgra grannar.
Fyra, fem gÄnger i veckan Äker vi till TrÀningskliniken i SkÀrhamn som dagligen ordnar olika former av utomhuspass med spinning, styrka, smidighet, balans och sÄ vidare, trots regn och snöblask. Men det Àr ett mycket vÀlkommet inslag i tristessen som den lÄngdragna pandemin fört med sej.
Hela hösten och början pÄ det nya Äret var TV och tidningar negativare Àn nÄgonsin. Var det inte antalet döda i covid 19 och folkhÀlsomyndigheten sÄ var det hövdingen i USA som konsekvent vÀgrade följa etablissemanget, som pockade pÄ all uppmÀrksamhet.
Att vÀdret dessutom infunnit sej i ett totalt mörker med regn, blÄst, snöblask och sÄ vidare, gjorde att humöret i en spiralliknande trappa sjönk allt djupare och djupare in i en ofrÄnkomlig uppgivenhet.

 Smittorisk
Under nyÄrshelgen bestÀmde vi, tillsammans med vÄra grannar, att vi skulle Äka till BranÀs med vÄra husbilar. Vi bokade vecka 10 som ligger mellan skolornas sportlov och pÄsken, för att slippa den allra vÀrsta trÀngseln och smittorisken av det dödliga viruset.

NyÄr i vÄr bersÄ

SkitvÀdret hÀr hemma gav inte vika och BranÀsveckan tycktes ligga oövervinnerligt lÄngt fram i tiden, sÄ dÀrför, i mitten pÄ januari, bestÀmde jag och Helena oss för att ta en lÄnghelg pÄ Billingen, dÀr metrologerna lovat riktigt vinterlandskap med sol och nÄgra minusgrader.

Vinterlandskap
Efter ett par timmar i husbilen anlÀnde vi Skövde och ett par rondeller senare vek vi in pÄ den lÄnga backen upp till platÄberget dÀr Billingens
stugby och camping ligger.
Billingen Àr att av tretton platÄberg i VÀstergötland och det första man möter nÀr man kommit upp Àr Billingehus hotell och konferensanlÀggning, samt den mycket frekventerade frisksportsanlÀggningen för bÄde sommar och vinterutövare.

Vi förvÄnades över att det var sÄ snörikt uppe pÄ berget för bara nÄgon kilometer lÀngre ner, i Skövde, var det ganska glest mellan flingorna. Men det var vackert, ett oerhört vackert vinterlandskap, precis det vi hade önskat nÀr vi Äkte hemifrÄn.

En insnöad reception

Campingen var öppen men receptionen var stĂ€ngd pĂ„ grund av pandemin. PĂ„ dörren hĂ€nvisades vi till ett telefonnummer och efter ett kort samtal fick vi en plats som var plogad och klar. Efter ”ankommaren” och inkoppling av elen var det mys i husbilen som gĂ€llde.

En ”ankommare” med sting

Det var varmt och gott och utanför gnistrade snön sÄ vackert i solskenet. Det var sÄ vackert att jag nÀstan fick tÄrar för det var mÄnga Är sedan jag fick uppleva ett riktigt vinterlandskap.

Termometern visade minus Ätta grader, solen var pÄ vÀg att bryta igenom nÀr vi efter frukosten gav oss ut för att scanna av omrÄdet. Det första vi möttes av var en förfÀrlig massa skidÄkare som redan tidigt pÄ morgonen var ute och provade sina fÀrdigheter. Stilarna var mÄnga, en del proffsliknande medan andra kanske borde Àgnat sej Ät nÄgot annat, som till exempel att promenera pÄ det vÀlmarkerade stigar som fanns pÄ berget.

Helena trivs i snödrivorna

Var och en gör som den vill, vi valde promenader, men jag mÄste erkÀnna att det sÄg hÀrligt ut att glida runt i de vÀlpreparerade skidspÄren, Vasaloppstarmen gav sej till kÀnna igen.

Stig med rhododendron som vÀggar och tak

VÄra dagar pÄ berget bestod i mer eller mindre svÄrtillgÀngliga vandringsleder. Men ett hade dom gemensamt, det fanns gott om grillplatser med tillhörande huggen ved, det fans gott om utsiktsplatser och framför allt, det fanns gott om folk i de snörika skogarna.
Dom flesta lederna var lÀtta men en dag halkade vi oss ner pÄ en led som gick Ànda ner till botten pÄ skidbacken, som förövrigt var stÀngd pÄ grund av pandemin.

Backen ner till skidliftarna var brant och hal

Det var en mycket vacker led, i tÀt snöklÀdd skog, som vid backens slut vÀnde uppÄt igen. HÀr övergick den preparerade leden till en smal skogsstig som var betydligt mer kuperad med en del riktigt branta uppförsbackar. De brantaste avsnitten hade försetts med kraftiga rÀcken som man med hjÀlp av armarna kunde dra sej upp i.

En mycket svettig uppförsbacke

Vi fick Ă€ven balansera över snöhala spĂ„ngar
.


. en del utan rÀcke och andra med

PÄ vÄr vÀg genom den tÀta skogen passerade vi barnfamiljer, kompisgÀng och sÄ vidare som Ät och drack runt sina lÀgereldar i den underbara vintermiljön.

Efter fyra dagar pÄ platÄberget och den vÀlskötta friluftsanlÀggningen med vÀlpreparerade skidspÄr, isbana, markerade vandringsleder och en hÀrlig campingplats lovade vi oss sjÀlva att hit mÄste vi bara Äka igen.

Observera solglÀntorna pÄ bilderna

Förutom de leder som var gÄngbara nu sÄ bjuder sommaren pÄ ett flertal leder med olika lÀngder och svÄrighetsgrader, det finns cykel och mountainbikeleder, fina utsiktsplatser, höghöjdsbana och en tvÄvÀgs zipline med mera.

Med andra ord, ett paradis för den som Àlskar att vistas i naturen under kontrollerade former.