Cykel och kunskapsresa i Rioja

Helena och jag har sedan många år tillbaka kuskat land och rike runt i husbil, vilket vi även kommer att göra i många år framöver. Men 2019 är ett speciellt år för oss så därför bestämde vi tidigt i våras att hitta på något annat.
Jag hade precis fyllt 75 år samtidigt som jag blev hedersmedborgare på heltid. Helena skulle fylla 60 år på höstkanten och i samband med det bestämt sej för att sluta sin anställning. Detta för att ägna mer tid åt varandra innan åren försvinner bort.
Vi kollade många olika alternativ. Resor som bara anknyter till sol och bad strök vi direkt, det är liksom inte vår grej, vi ville ha en upplevelse. Det var då Merlotresor dök upp i ”hårddisken” och den minnesvärda cykelresan i Frankrike som vi gjorde några år före husbilens intåg i våra liv. Vi bestämde oss för att återuppleva den känslan och med god hjälp och vilja från Merlot hittade vi en resa samma vecka som Helena skulle fira sin 60-årsdag.
Våra reseledare för 16 år sedan i Frankrike var två energistinna och entusiastiska ungdomar, Linnea och Peter, som tillsammans med vinexperten Börje, höll stämningen på topp. Börje minns vi främst för att det var han som myntade uttrycket YPK (Yrsel Per Krona).
Linnea och Peter, som nu äger Merlotresor, var våra reseledare 2003.

 

Första träffen
Efter lugnet på Landvetter, som jag inhandlat i form av starka drycker, kom ett pulshöjande byte av plan i Amsterdam.
Från planet vi lämnade till nästa gate var det nästan två kilometer i den jättelika transitehallen. Tiden var knapp och vi skulle förbi ett vimmel av restauranger, shopping, gater, hänvisningsskyltar osv. samt en förfärlig massa människor som irrade omkring med resväskor och annan packning.
Trots att vi har något sånär friska ben så var det med nöd och näppe vi hann att checka in på planet till Bilbao.

Vi landade sen eftermiddag på den lilla flygplatsen i Bilbao och efter väskutlämningen såg vi en busschaufför som med uppsträckt
arm visade sin handskrivna skylt med texten Merlot. Vi samlades runt honom och för första gången fick vi träffade våra 22 medresenärer.
Efter att chauffören räknat in oss bar det iväg mot resans första destination, Ezcaray och strax före solnedgången, efter drygt 12 mil, anlände vi Hotell Palacio Azccarate.

Välkomsten
Den första vi mötte när vi steg ur bussen var en skäggig man, med ett jättestort leende. Han kom fram till Helena och mej och sa…välkommna, kul att se er igen.
Jag såg nog lite förvånad ut för jag kunde inte placera personen men efter någon sekund glimrade det till i hjärnan. Det var den lille pojkspolingen Peter, som var vår reseledare i Frankrike för 16 år sedan.

Peter, 16 år äldre, med några gråa stänk och skägg

Ja, ja tänkte jag, alla blir vi äldre, men han såg lika spänstig ut som tidigare och fortfarande full av liv.
Vår första samling var i hotellets hänghörna. Peter och vår egentliga reseledare Cecilia, hälsade oss välkomna med att skåla i det spanska nationalbubblet, Cava. Därefter presenterades veckans gedigna program som var fullspäckat från tidiga mornar  till sena kvällar.
Förutom förflyttningen med Merlots egna cyklar fanns det ett antal kunskapsbesök på programmet.
Efter genomgången flyttade vi oss till hotellets vackra matsal och under förrättens inmundigande var det dags för en presentationsrunda.
Det var folk från Bottenviken i norr till Västkusten i söder och flertalet, vad jag kunde förstå, var mer intresserade av vinprovningarna än själva cyklingen.
Alla hade fler eller färre cykelmil bakom sej, utom en som klart och tydligt deklarerade att han minsann inte cyklat en enda meter.
Ojdå, tänkte jag, som har många mil i benen, hur skall han klara detta… dessutom tillhörde han inte lättviktarna direkt, om man säger så.

Cykelutlämningen
När vi tittade ut genom fönstret den första morgonen, såg vi att hela hotellets uteplats var belamrad med ett 25-tal egendesignade Merlotcyklar och en större skåpbil.

Aktiviteten var på topp inför första etappen

Det var våra cyklar och efter frukost var det dags att provcykla.
Dom gråa ”järnhästarna” justerades, med hjälp av reseledarna, efter egna personliga sittställningar och önskemål. Innan allt var klart för avfärd gick vi igenom dagens färdbeskrivning som i korthet bestod av en cykeltur på knappt sex mil, ett besök i en gammal katedral och picknick intill en flod innan vår nästa övernattning i Haro.
När vi lämnade hotellet för vår första cykeltur i det kända vindistriktet stod termometern på ca åtta plusgrader. Ingen värme alltså trots att metrologerna spått både sol och värme. Men så fort solstrålarna, som låg gömda bakom bergskammen, nådde våra frusna kroppar blev det mycket riktigt spansk sommarvärme.

Peter hjälper mannen som inte cyklat tidigare

Denna meterologiska upplevelse fick vi finna oss i varje dag. Kalla nätter och mornar som förbyttes till varma härliga cykeldagar i strålande solsken. Några dagar täcktes solen av tunna slöjmoln som mest kändes som en befrielse.

Historisk byggnad
Varje dag innehöll ett eller flera stopp för studiebesök som researrangören planerat och bokat i förväg.
Vårt första besök var Katedralen i Santo Domingo de la Calzada som vi nådde efter ungefär en och en halv mil på bekväma cykelvägar.

Interiör i katedralen

Vi blev inte uppmuntrade till att cykla i en enda stor grupp, snarare tvärt om, alla  bestämde sin egen takt, vilket ju också underlättade för övrig trafik.
När alla samlats på torget i den lilla byn med den jättelika katedralen var det dags att gå in.
Den spanska guiden var verkligen hängiven sin uppgift. I drygt en timme berättade han historien om byggnaden som härrör från 1100-talet. Cecilia, vår reseledare, hade fullt sjå med att översätta allt han förmedlade. Detta trots att hon var oerhört bevandrad i det spanska språket. Man imponerades verkligen av hennes skicklighet.
Förutom själva byggnaden så tyckte jag personligen att ”Hönshuset” från mitten av 1400-talet, var det mest intressanta.

”Hönshuset” som funnits sedan 1400-talet

Ända sedan dess har det alltid bott en tupp och en höna i ”Hönshuset” till minne av den unge pilgrimen som räddades från galgen av aposteln Jakob.
Vid vårt besök såg vi många vandrare som just följer denna sträckning på pilgrimsleden.

Cykla i vinfälten
Riojadistriktet är mestadels mycket kuperat och våra cykelrutter var, förutom första dagsturen, mycket backiga både upp och ner. I dom brantaste uppförbackarna fick vi leda cyklarna upp och i vissa utförsbackar var det både handbroms och fotbroms som gällde. Bansträckningen mellan de olika övernattningsorterna var så strategiskt lagda att vi mestadels cyklade på småvägar mitt inne i Riojas hjärta, de enorma vinfälten. Vyerna över det fantastiska landskapet var, för mej, resans stora behållning och att vår vecka dessutom sammanföll med skördetider i fälten, gjorde inte saken mindre intressant.

Vinplockare på väg till dagens pass

 Överallt i de spikraka fårorna såg man huvuden och krökta ryggar på arbetare som fyllde i sina korgar med vinklasar. När korgarna var fulla tömdes druvorna på en traktorkärra som vägdes på en stor våg utmed vägen innan man tippade hela härligheten på den bodega (vingård) där druvorna skulle förädlas till vin.

Dags för vägning. Kolla hunden som fick vara med

Det var mycket intressant att beskåda detta arbete som mestadels utfördes av gästarbetare som främst kommer från Portugal och Afrika under skördeperioden.

Picknick i det fria
Helena och jag, som rest med Merlot tidigare, minns just luncherna som ett härligt avbrott på våra cykelturer och vi gladdes åt att man hade samma upplägg fortfarande.
Varje dag dukade Cecilia och Peter upp ett härligt bord med ortens delikatesser i det fria. Ibland på ett torg i någon by och ibland på någon allmän plats i grönskan, utmed vår cykelväg.
Vår första picknick var i en park med bänkar och bord i Casalarreina utmed floden Rio Oja. När vi med vägbeskrivningens hjälp letat oss fram till platsen ser vi med förtjusning det färdigdukade bordet med charkturier, frukter, oliver, ostar, bröd, salladsblandningar och så vidare. Dessutom fanns det obegränsad tillgång till öl, vin och vatten för svettiga, trötta cyklister.

De välfyllda lunchborden var dagens behållning

Att, efter en ansträngande förmiddag, få sätta sej i det fria utan tak över huvudet och få avnjuta ortens specialiteter, det är livskvalitet.
Dessutom skapade picknickarna en god känsla av samhörighet med alla i gruppen.

I mitten av vår cykelvecka var det dags att fira Helenas 60-årsdag. Jag hade i ett tidigt skede, utan Helenas vetskap, kommit överens med Peter om att hitta på något speciellt, den dag då Helena gled in i 60-plus åldern. Vi kom överens om att fira hennes födelsedag vid dagens lunchsamling.

När vi kom fram till dagens picknick på Plaza Cruzero i Elciego stod, som vanligt det fullspäckade lunchbordet uppdukat, men nu också med två stora tårtor och flera flaskor Cava. När korken lämnade bubbelvattnets hölje lät det likt en nöjd kvinnas suck, till allas glädje.

En rörd Helena tar emot allas hyllning på 60-årsdagen

Det blev skålande och hurrande och… ja må hon leva … så känslofullt att Helena hade svårt att hålla tårarna tillbaka.

 Viktiga livsmedel
I Spanien klassas vinet som livsmedel och en av de mest kända vinregionerna är Rioja med ca 57 000 hektar vinodlingar. Rioja, delas i sin tur in i tre underregioner med Rioja Alavesa i norr,  Rioja Alta i väster och Rioja Baja i öster. Vi befann oss i den norra regionen och under vår cykelvecka besökte vi tre vinproducenter med olika inriktningar.

Den minsta bodegan vi besökte var Vina Ane i San Vincent. En liten vingård som varit i familjens ägo i fem generationer och som i dag drivs av ett medelålders par. Husets herre visade oss runt och berättade om den lilla gårdens historia och konsten att tillverka vin i mindre skala som är ett riktigt hantverk med många timmars arbete. Han berättade också att han och hustrun skötte allt själva förutom att gästarbetare från Portugal hjälper till med skörden.
Efter genomgången var det vinprovning med ett vitt vin och två olika röda. Betygsättning är väldigt individuell, men jag ger både det röda och vita vinet knappt godkänt.

Vinprovning på Bodega Vina Ane

Bodegans produktion räcker i stort sett till närliggande inköpares behov men det går även att beställa direkt av leverantören.
Eftersom skörden var över för i år tilläts vi gå runt bland vinstockarna och och smaka på druvorna som inte godkänts vid skörden.

Helena mumsar på de söta goda druvorna

CVNE i  Haro, eller Cune som bodegan också kallas är den största av de medelstora bodegoerna i Rioja. Bodegans viner håller oftast mycket hög klass och dom allra bästa vinerna har beteckningen CVNE Imperial Gran Reserva som bara görs de mest gynsamma åren. De mer alldagliga vinerna heter CVNE Vina Real.
Även här fick vi en guidad tur som avslutades med vinprovning. Vi bjöds på vitt, rose och rött vin.

Guiden korkar upp till dagens vinprovning

Det röda fick av mej klart godkänt trots att det inte var vingårdens Rolls Roys.

Bodega Marques de Riscal i Eltziego är tillsammans med Marques de Murrieta de största vinnamnen i Rioja.
Bodegan grundades 1860 tillsammans med vinodlare från Bordeaux och blev redan från starten en mönsteranläggning. Räknas i dag som den stora pionjären av moderna och eleganta Riojaviner.

Bodegans huvudbyggnad var mycket spektakulär

Efter genomgång från druvan på fältet till buteljering var det dags att provsmaka vinerna.
Guiden, som av någon outgrundlig anledning fått reda på att Helena fyllde 60 år, började vinprovningen med att utbringa en gemensam skål och ”Ja må hon leva….”.

En av alla gånger vi höjde glasen på Helenas dag

Vinet, helst det röda var helt fantastiskt gott, det var faktiskt beroendeframkallande, men även det vita slank med lätthet ner, trots att jag oftast ratar vita viner.

Ett annat viktigt livsmedel för spanjorerna är olivoljan.
Vi gjorde ett studiebesök hos olivoljeproducenten Trujal Almazara i Oion där vi fick veta det mesta om oljans tillverkning.
Ägaren, som inte odlade oliver själv, köper in råvaran från närliggande gårdar och förädlar den enligt en metod som kallas kallpressning. Det finns Extra Jungfruolja, Extra Verginie oil och så vidare och alla har ett gemensamt, oljan framställs på mekanisk väg utan tillsatser av kemikalier och klassificeras sedan efter sin kvalitet.
När ägaren av produktionen gett oss all den information som vi var mottagliga för, bjöds vi på ett smakprov av vitt rostat bröd som doppats i olika oljor. Det var riktigt gott och till det fick vi dricka russinsherry.

En stolt olivoljeproducent bjuder på läckerheterna

Jag tänkte för mej själv att en dag i Spanien utan alkoholhaltiga drycker, verkar vara en förlorad dag.

Samkväm
Vi hade tre gemensamma middagar under veckan. Två av dem dukades upp på det hotell vi för dagen bodde på och en, den sista, på en närliggande restaurang. Måltiden bestod alltid av tre rätter med drycker efter egen smak och behov. Det var ytterst påkostat, men det var inte alla som helt kunde förlika sej med det spanska kökets rätter.
Vi hade även en fjärde gemensam middag, men den fick vi under ledning av kökets egen personal på en bar i Laguardia, laga själva.

Vi delades upp i fyra grupper och varje grupp skulle göra två olika sortes tapas, alltså totalt åtta olika tapas.

Kocklandslaget?… nej, A-laget som jag ingick i

Som första uppgift, fick vi i A-laget, rulla in två kokta sparrisar i ett paket bestående av en ostskiva, en skinkskiva och Philadelpiaost. Därefter rullades hela paketet i ägg som sedan stektes lite lätt i olja.
Vår andra uppgift var att skiva potatis som koktes i en fylld stekpanna med olja. När potatisen var lagom mjuk hällde vi på vispad ägg, likt en omelett. När det hela hade stelnat vände vi upp härligheten på en stor tallrik, tillbaka i pannan för att stelna och som därefter skivades i lagomt stora tapasbitar.

När sista gruppen var klar med sina tapas dukades det långbord och alla underbara rätterna avnjöts under mycket glada tillrop och hög ljudnivå.

Egentillverkade tapas

Det var ytterligare ett fantastisk sätt att skapa samtalsämnen och gemenskap i gruppen, för när det gäller matlagning finns det mycket att prata och skämta om.
Eftersom vinet i Spanien är ett livsmedel så dukades det fram nya flaskor så fort någon var slut. Man kan tycka vad man vill om detta, men ett är säkert, det blev inga stela tysta måltider precis.

Boendet
De dagliga förflyttningarna med cykel medförde att vi fick byta boende varje natt utom i Laguardia. Vi cyklade och följebilen transporterade våra väskor. Det fungerade jättebra trots att det blev tidiga mornar för iordningställande av kropp och packning. Efter andra dagens cykeltur till Laguardia, på Helenas födelsedag, överaskades vi av att det stod en pava rött på vårt rum med grattishälsning… på svenska. Man kan undra hur det gick till?

Fin gest av personalen på Villa de Laguardia

Det var genomgående hög standard på hotellen men på en plats blev vi lite konfunderade när vi såg hotellets port.

Entreén till Hotell Villa Sonsierra

Det visade sej, tack och lov, att det var betydligt bättre och modernare standard på insidan. Förmodligen var byggnade kulturmärkt på utsidan.

Avslutning
Efter drygt 18 mil, inklusive några felnavigeringar och omvägar för barbesök. Var det dags att avsluta dom härligt men jobbiga cykelturerna i Rioja.
Det kändes både skönt och vemodigt när vi lastade in våra ”järnhästar” i följebilen utanför Hotell Portales i Logrono.
Senare på kvällen gick vi i samlad trupp till en restaurang i närheten som bjöd på en trerätters meny med tillhörande drycker.
Det var vår sista kväll tillsammans med Cecilia och Peter som redan dagen efter skulle hälsa nästa veckas grupp välkomna.
Innan vi skildes applåderade vi våra fantastiska reseledare som servat oss så bra under hela vår vistelse.

I förgrunden våra reseledare Cecilia och Peter

Bilbao
Vi lämnade Logrono tidig morgon för busstransport till vår sista destination, Bilbao Nu hade vi ingen reseledare som talade om vad vi skulle göra och dessutom hade det börjat regna. Det var lite förvirrande men vi hankade oss ändå runt tillsammans med några norrlänningar som vi umgåtts med en hel del under veckan.
Vi sprang in och ut på barer mellan regnskurarna och det slank ner både det ena och det andra.
I brist på fantasi gjorde vi som alla andra turister, vi hoppade på rundtursbussen, men i övrigt fick vi inte uträttat så mycket denna gråa kylslagna dag. Brist på fantasi eller hemlängtan… vad vet jag.

Det fanns många bra hål att ta skydd i mot regnet

Ett axplock från minnesbanken
Främsta anledningen till vår resa var för att fira Helens 60-årsdag, vilket vi verkligen gjorde. Med facit i hand kunde vi inte valt något bättre.

Det mest minnesrika, förutom Helenas dag, var utan tvekan de härliga cykelturerna i vinfälten med skördearbetarna som arbetade för högtryck.

Full aktivitet på vinfälten

Picknickarna och den gemensamma matlagningen hör också till höjdarna för att inte tala om våra trevliga reseledare och alla trevliga medresenärer och som vi fick förmånen att lära känna.

En frusen norrlänningen som i 25 grades värme cyklade med långbyxor och stickekofta.

En frusen norrlänning

Hans kompis som med dödsförakt slungade sej utför backarna utan att bromsa var också speciell, liksom åkar´n.

Inget slit på broms här int

Åkar´n i vacker fjäderskrud

Stockholmar´n som inte cyklat en meter innan får nog räknas som resans prestation.

Resans prestation

Spanska bilisterna visade verkligen hänsyn och vad jag förstått efteråt måste dom, enligt lag, hålla ett avstånd på minst två meter vid omkörning av cyklister. Kanske något att tänka på i Sverige också.

Studiebesöken var verkligen intressanta och påkostade och vill du veta mer om klassifiseringen av Riojaviner och olivoljor så finner du det på Wikipedia.

Cecilia bjuder till dukat bord och berättar om dagens läckerheter

Bilden visar i stora drag den cykelväg vi tillryggalade under vår vistelse i Rioja.

Cykelresan började i Ezcaray och till första övernattningen i Haro var det 50,8 km.
Till nästa övernattning i San Vincent de la Sonsierra var det 17,5 km i kraftigt kuperad terräng.
Från San Vincent till till Laguardia, där vi låg två nätter, var det 33 km samt en rundtur mellan
övernattningarna på 22,8 km.
Till vår sista övernattningen i Rioja, Logrono, var det 31,6 km med många långa, tunga slakmotor.
(Avstånden mellan orterna inkluderar inte felnavigeringar eller omvägar för att hitta vattenhål med kalla öl.)

 

Alla bilderna från resan kan du se under fliken ”Galleri” på denna hemsida