På campingen rådde komavarning. Vädret var strålande och de flesta låg under sina markiser och slappade. Det var siesta, vilket i Italien är heliga timmar för avkoppling och vila under dygnets varmaste timmar.
Receptionen, restaurangen och butiken var stängda. Alla aktiviteter på lekplatser mm. hade upphört och det var tyst, så tyst att minsta lilla harkling fick många att irriterat lyfta på ögonlocket.
Det var då, just under siestan, som det hände det som skulle bli dagens snackis på campingen.

Plötsligt rullade en stor… en jättestor husbil in på campingen, vilket fick de flesta att mödosamt vrida sina vilande kroppar.
Det var en blankpolerad tyskregistrerad amerikansk husbil av märket Charlestone, med all lyx man kan tänka sej på en husbil… och den var så stor… så stor att den fick våra normala husbilar att se ut som leksaker.

Fickparkera 12 meter fritidshus

Med lätt irriterande ansiktsuttryck började folk resa sej från sina solstolar för att beskåda monstret med det dovt mullrande ljudet och genast började viskningarna och nickandet paren emellan.
Campingen vi låg på var mer anpassad för Fiat 500 än för husbilar. För kategorin normalstora husbilar var det helt ok, trångt men ändå acceptabelt, men hur skulle denna jätte få plats?
Jätten gled sakta förbi den ena tomma platsen efter den andra innan chauffören hittade en tillräckligt stor plan gräsyta intill en stensatt mur strax bakom oss. I våra ögon såg platsen aningen trång ut men jätten började sakta backa in mellan muren och en annan husbil som stod ett 15-tal meter längre bort.
Vi var helt övertygade om att han skulle backa rakt in och stå där längs muren… men ack vad vi bedrog oss… han skulle stå på tvären. Avståndet mellan muren och den andra husbilen var bara några få meter bredare än hela jättens längd… ja ni förstår själva problemet. Han körde framåt och bakåt, framåt och bakåt… för att liksom fickparkera sin stora husbil.
Andra campinggäster började visa intresse, dom till och med började röra på sej mitt under siestan. Sakta, i små grupper intog dom parkettplats för att beskåda den stores försök att komma in mellan muren och vår granne som inte var hemma för tillfället.

Många kom för att se på, andra vädrade skadeglädje

Eftersom chauffören verkade ensam i sin stora bil började Bodil hjälpa till med dirigeringen, hon har ju vanan att fara runt som en skållad råtta när jag skall backa in på trånga ställen. Det uppskattades inte av chauffören som ignorerade henne helt, han fortsatte att trixa fram och tillbaka. Denna nonchalans fick Bodil att surna till, hon blev så pass kränkt att hon, i smyg, gav mannen fingret.

Avundsjuka blickar och ansiktsuttryck hade så smått börjat visa sej i åskådarleden.
Varför har man en så stor husbil när man är ensam… den måste kostat flera miljoner… den drar säkert 5 liter milen osv, osv. Kommentarerna och synpunkterna var många och alla visste bäst.

Det var ingen lätt manöver den stores chaufför hade gett sej in på och efter antal turer fram och tillbaka, insåg han det omöjliga i att fickparkera och försökte i stället att trixa sej ut igen… vilket visade sej vara ännu svårare.

Chaufförens nervositet blev påtagligt märkbar, manövrarna blev häftigare och häftigare, ångesten lyste i ögonen och svettpärlorna rann utmed hans kinder. Han satt fastkilad mellan en stor stenmur och en husbil vars ägare var bortflugna.

Gänget på parkettplats tisslade och tasslade. Hånleenden och huvudskakningar var inte sällsynta och de flesta väntade bara på att något skulle gå åt h… vete och dom behövde inte vänta länge.

Chaufförens beteende antydde att han var på väg att få en blackout och när hjärnsläppet nått sin kulmen bar det sej inte bättre än att han backade in på grannens uteplats. Parkettfolket ropade och skrek men chauffören var helt blockerad och fortsatte långt in på grannens uteplats innan han upptäckte fadäsen och började rulla framåt igen.

Grannen, som inte var hemma, hade lämnat husbilen med möbler, grill och allt under den utfällda markisen som jätten mejade ner utan att ens märka det.  Markisen var i trasor och hängde som en tom luftballong utmed sidan, stolar och annat låg utspritt och bordet var jämnat med marken.

Jätten kom till slut bort från sin inkilade position. Åskådargrupperna blev större och större och deras gester visade tydliga tecken på aggressivitet samtidigt som avundsjukan förvandlats till rena hatstämningen.

Chauffören var så skräckslagen att han inte ens gick ut för att se vad som hänt, men man kunde skönja siluetten av en person med gamnacke som vilade sitt hängande huvud i handflatorna.

Det var ett något förvånat par som kom hem och mötte synen av vad som hänt.

Det var en chockartad syn och en skamsen person som mötte hemkomna

Chauffören, blek, nervös och med nedböjt huvud som stirrade rakt i backen, tog de två trappstegen ner från hytten och gick, utan att vända blicken mot åskådarleden, i sakta mak fram till de hemkomna.

Vad som sas mellan parterna vet vi inte, men efter en kort stund, till mångas förvåning, tog jättens chaufför och de hemkomna varandra i hand utan att en enda högljudd ton fällts. Det gick till och med så långt att dom kramade om varandra innan dom skildes.
I besvikelse och blåsta på en avslutande hetsig uppgörelse, skingrades grupperna och lugnet återfann sej återigen på campingen.

Denna gratisföreställning bjöds vi på under vår vistelse på Camping Claudia Augusta i Algund/Merano i den Italienska delen av Sydtyrolen.