Lagom till pensioneringens intåg i vårt liv får många någon form av hjärnsläpp. Några får nedsatt närminne, andra får åldersdemens, vissa får Alzheimer osv.
Vilken diagnos jag har vet jag inte. Jag bokar tid men glömmer alltid bort var jag lägger lappen, så läkaren har inte fått en chans att undersöka mitt beteende.
Min vardag
Tidigt en morgon bestämde jag mej för att tvätta husbilen. På väg ut såg jag att det låg post på hallbordet… bäst att kolla den först tänkte jag för mej själv.
Jag lägger husbilsnycklarna på hallbordet och slänger allt som inte är reklam i papperskorgen och upptäcker att den blev helt full.
Den behöver tömmas tänker jag och låter räkningar och ett brev med svarsblankett ligga kvar.
Eftersom jag ändå går förbi en brevlåda när jag skall till pappersåtervinningen kan jag lika gärna posta svarsblanketten… med först måste jag hitta en penna.
Pennor ligger som sej bör i skrivbordslådan, så jag går dit. Där står en halvdrucken flaska med juice som jag tar en klunk ur och ser samtidigt att min plånbok som jag letat efter hela morgonen ligger på skrivbordet. Bäst att jag lägger den i kavajfickan så vet jag var den är, men först måste jag hämta vatten och vattna den halvvissna blomman i fönstret.
På väg till kökskranen upptäcker jag att någon lagt fjärrkontrollen till Tv:n på diskbänken? Bäst att lägga den vid Tv:n så att vi hittar den i kväll, tänker jag, men först skall jag vattna blomman.
Vá f..n håller jag på med??? Jag bara örar omkring
Jag stoppar fjärrkontrollen i fickan och letar fram en trasa i köksskåpet eftersom jag spillt vatten på fönsterbänken. Sedan, med trasan i handen, går jag tillbaka till arbetsrummet igen för att försöka komma på vad skulle använda trasan till.
Vid dagens slut är husbilen fortfarande otvättad, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en halvfull flaska ljummen juice på skrivbordet och blomman har vissnat ytterligare.
I handen har jag en trasa, jag kan inte hitta pennan, fjärrkontrollen är försvunnen, plånboken borta och jag har ingen aning om var husbilsnycklarna finns.
När Bodil kommer hem kommer den ständiga frågan om vad jag gjort hela dagen.
Jag har haft väldigt mycket att göra men jag kan inte i ord utveckla vad jag gjort.
Bodil tittar på husbilen och föreslår att den behöver tvättas snart… och just då tänds ett litet ljus i bakhuvudet… för detta har jag hört förut.
Tycker ni som jag att detta är f..n i mej inte rättvist. Efter ett långt och arbetsamt liv skall man behöva stå ut med att hjärnan inte hänger med längre. Vad tänker han på däruppe… är detta tacken.
