”Jantelagen”

 Den så kallade ”Jantelagen” påstås härstamma från 1930-talet och kommer ursprungligen från Danmark. ”Jantelagen” är ingen juridisk lag utan en negativ oskriven lag som beskriver attityder som kan uppstå när någon känner avundsjuka på annan person. Lagen lever fortfarande och förekommer främst i glesbygdsområden där alla känner alla och den sägs ofta tillhöra den svenska mentaliteten.

Jantelagens tio budord.

1. Du skall inte tro att du är något
2. Du skall inte tro att du är godare än vi
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi
4. Du skall inte tro att du är bättre än vi
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi
7. Du skall inte tro att du duger till något
8. Du skall inte tro att du kan skratta åt oss
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något

Kort och gott. Vill du inte utsätta dej för utanförskap, är det bäst att vara en i mängden.

Detta är alltså i början av 1930-talets Danmark och här är min personliga teori om hur denna negativa lag fått sitt namn.
En dansk, med smeknamnet ”Jante”, gick som alla andra danskar på den tiden till byns krog efter dagens slit och släp. Tiderna var knapra och gruppen han tillhörde hade inte råd med några större utsvävningar.

Trots fattigdom så hade ”Jante ” och hans kompisar det trevligt

Plötslig en dag ärvde ”Jante” en mindre summa pengar. ”Jante”, som var stor och tjock älskade mat och öl, beställde Hackeböff med vide kartoffler, 4-5 öl och en lille en, medans de andra fick hålla tillgodo med sin dagliga ranson, ett enkelt smörrebröd och ett par öl.

Efter bara några dagar började kompisgänget undvika ”Jante”, man hejade, han hade kvar sin stol vid stambordet, men hans inlägg i samtalen ignorerades, precis som om man inte hörde vad han sa. ”Jante” undrade varför, men fick ingen vettig förklaring.

”Jante” kände sig utfryst och besviken och efter ytterligare några dagar utan kommunikation med kompisarna sökte ”Jante” sig till ett annat bord.
Vid detta bord satt ett gäng med mer penningstarka personer och nu blev det total iskyla mellan ”Jante” och hans gamla kamrater.
”Jante” försökte smälta in i de välburgnas grupp men samtalsämnena hörde inte hemma från den samhällsklass som han själv var uppfostrad i. Han kände sej åter en gång utanför och drog sig tillbaka, nu till ett eget bord längst bort i hörnet på krogen.

Efter några veckor hade ett nytt gäng, från hans egen samhällsklass bildats vid hans bord och nu beställde han inte in mer mat och öl än dom andra för han misstänkte att det var orsaken till utfrysningen.
Allt var frid och fröjd tills den nya gruppen nåddes av ryktet att ”Jante” ärvt pengar. Nu var det inte en liten summa pengar det handlade om utan ett stort arv enligt ryktet och ”Jante” hamnade återigen i ensamhet.

Ett litet arv som genom folkmun blev ett jättestort arv gjorde att ”Jante” hamnade i utanförskap

Tack vare ett litet arv, som genom ryktesspridningen blivit ett jättestort arv, hamnade ”Jante” nu helt i utanförskap. Även det mer penningstarka gänget undvek honom vilket han kunde stå ut med.
”Jante” lämnade sin stamkrog och sökte sej till andra krogar i den lilla byn. Men hans rykte, att han var en mycket, mycket rik man, var alltid före honom, så han fick helt enkelt sitta ensam var han än befann sej.

Du skall inte tro att du är nåt, för då kan du bli ensam som ”Jante”

Denna händelse, eller något åt det hållet, tror jag gav namnet åt det vi i dag kallar ”Jantelagen” eller också är det en förkortning på

 Jävligt Avundsjuka Nesligt Taskiga Egoister

Det finns alltid anledning att bli avundsjuk om man har den läggningen, grannen har finare bil, någon har större hus, andra reser mer o.s.v. och det är oftast på folk i bekantskapskretsen.
Ordspråket, ”ingen blir profet i sin egen hemby” är också en form av ”Jantelag”, sjätte budordet. Man kan också jämföra lagen med ”mobbing”, som ju också grundar sej på avundsjuka.

Den som missunnar någon något som är bättre än det man själv har är sämre än den allra sämsta sortens människa.
Den som inte kan glädjas med en kompis som har något man inte själv har är ingen och blir aldrig en riktig kompis.

Hur det gick för ”Jante”?
Jo han slutade sitt jordeliv som en mycket sorgsen, ensam och olycklig person utan kompisar. Det lilla arvet som skapat denna avundsjuka och som gett namnat åt ”Jantelagen”, var för länge sedan uppdrucket vid hans bortgång.