Inledning
Efter en hÀrlig sommar hemma i Sverige, Àr det Äter dags att styra Carthagon mot Medelhavet.
Sammantaget har sommaren varit helt fantastisk med mÄnga hÀrliga husbilsresor i goda vÀnners lag.
Sommaren utflykter började med en husbilsmĂ€ssa i miniformat pĂ„ Hafstens Camping i BohuslĂ€n och pĂ„ Kristi HimmelsfĂ€rd besökte vi HansagĂ„rd Camping i Falkenberg. DĂ€refter var det dryckesmĂ€ssa pĂ„ Bert Karlssons camping, Ursand i VĂ€nersborg, innan vi drog i vĂ€g till Linköping för Ă„rets Liner For Two trĂ€ff. Den svenska midsommaren firade vi pĂ„ Dalsland Camping i Bengtsfors och nĂ„gon vecka senare var dags för ett besök pĂ„ Evert Taubes Malö, pĂ„ Sveriges framsida. I mitten pĂ„ juli blev det en 14 dagars tripp runt Siljan med Dalhalla och Tommy Körberg som huvudmĂ„l och ett besök hos min syster Grete i Avesta. PĂ„ vĂ€gen hem frĂ„n Dalarna, passade vi pĂ„ att besöka Hellekis pĂ„ Kinnekulle, som varit ett favoritmĂ„l sedan husbilserans intĂ„g i vĂ„ra liv. DĂ€refter blev det en 10-dagars tripp till Danmark med goda vĂ€nner frĂ„n Östergötland, samt nĂ„gra endagarsturer i nĂ€romrĂ„det innan vi avslutade sommarens Ă€ventyr med ett femdagars besök pĂ„ Elmia husbilsmĂ€ssa, i Jönköping.
PĂ„ vĂ„r hemsida har vi publicerat ”Liner for Two aktivitetstrĂ€ffen”, ”Siljan runt med Dalhalla” och ”Marsk TĂ„rnet” som Ă€r titeln pĂ„ Jyllandsresan.
Efter en hÀrlig svensk sommar, med synupplevelser och skratt frÄn goda vÀnners mer eller mindre sanna historier, kÀnns det bra att starta dom drygt trehundra milen mot Ärets övervintring.
Framför oss har vi, enligt planen, drygt ett halvÄrs permanentboende i vÄr trerummare pÄ hjul, vilket kÀnns helt fantastiskt eftersom vi bÄda Àr priviligierade tidsmiljonÀrer som sjÀlva bestÀmmer över dygnets alla timmar. GÄr nÄgot fel, har vi ingen att skylla pÄ, blir det rÀtt sÄ Àr det bara att njuta.
Som vanligt startade resan med tvĂ„ riktiga kontotömmare. GekĂ„s i Ullared med alla ”mĂ„steha” prylar och Bengt i Örkelljunga som servar Carthagons motorn och kollar att vĂ„r ”vinterbostad” hĂ„ller regnet pĂ„ utsidan.

Heiligenhafen, Tyskland
Vi lĂ€mnade Sverige, via Öresundsbron, just nĂ€r lövtrĂ€den förvandlats frĂ„n spirande gröna sommarnyanser till en palett av varma hĂ€rliga höstfĂ€rger.
FÀrgskalan, vid denna Ärstid, innehÄller allt frÄn ljusa gula till mörka rödbruna ockrafÀrger, som trots att vinterkylan börjat ge sej till kÀnna, ger en vÀrmande kÀnsla inombords.

Höstens underbara fÀrgpalett i varma hÀrliga ockrafÀrger

Efter drygt 15 mil genom fÀrdeneslandet var det dags att köra pÄ fÀrjan i Rödby, som binder samman det danska öriket med Nordtyskland.
Den enskilt dyraste delen pÄ alla vÄra resor söderut Àr just denna strÀcka pÄ knappt 60 mil.
Förutom kontotömmarna, GekĂ„s i Ullared och Bengt i Örkelljunga tillkommer en rejĂ€l broavgift mellan Sverige och Danmark och en Ă€nnu dyrare fĂ€rjekostnad mellan Danmark och Tyskland. Inte nog med det, i hamnen pĂ„ den tyska sidan ligger nĂ€sta stora kontotömmare, Bordershop Puttgarden, som tillhandahĂ„ller varor som i Sverige Ă€r extremt högt beskattade.
Med husbilen full av ”stĂ€mningshöjande godsaker” och ”mĂ„steha prylar”, samt en nyservad bil, checkade vi in pĂ„ en stĂ€llplats i Heiligenhafen, knappt tre mil frĂ„n fĂ€rjelĂ€get.  Heiligenhafen tillhör en av de platser som vi ofta besökt sedan husbilsepokens intrĂ€de i vĂ„rat liv.
VĂ€dret var soligt men gradantalen höll sej pĂ„ ensiffriga tal, men det blev Ă€ndĂ„ nĂ„gra kortare promenader utmed innanhavet Binnensee, som skiljer Östersjön frĂ„n byn och stĂ€llplatsen. TvĂ„ övernattningar blev det innan vi fortsatte vĂ„r resa mot sydligare breddgrader.

Greven, Tyskland
Ett namn med vÀrdighet har denna omtalade stÀllplats, som var mÄlet för dagen. Orten ligger knappt 40 mil sydvÀst om Heiligenhafen och för att komma dit mÄste man passera Hamburg som oftast innebÀr lÄngsamt eller helt stillastÄende trafik.
Sedan nĂ„gra Ă„r tillbaka har man i Tyskland, infört körförbud för all tung trafik pĂ„ söndagar, vilket var anledningen till att vi valde att köra denna strĂ€cka, pĂ„ en söndag. Det var ett bra beslut för trafiken, trots ett ihĂ„llande regn, flöt pĂ„ utan krĂ„ngligheter och strax före lunch checkade vi in pĂ„ stĂ€llplatsen, som i nordbors folkmun kallas ”Greven”.
Yachthafen und Wohnmobil Camp, som platsen egentligen heter, Àr frÄn början en smÄbÄtshamn som vid husbilarnas intÄg i fritidslivet, byggdes pÄ med en husbilsparkering. Den omtalade stÀllplatsen, ligger vid Dortmund-Ems-kanal cirka en mil söder om orten med det adliga namnet.
Som vi berĂ€ttat i tidigare Ă„rs ”Klimatresor” sĂ„ Ă€r ”Greven” en mycket populĂ€r samlingspunkt för husbilsĂ„kare som reser kors och tvĂ€rs genom Tyskland.
Anledningen till populariteten kan man förstÄ, om man Àr intresserad av att gÄ och cykla. Platsen ligger lÄngt ute pÄ landsbygden, lÄngt frÄn kontotömmande inköpsstÀllen och annat som lockar i stadslivet. Det Àr rena sparbössan att vistas hÀr, vilket vi var tacksamma för med tanke pÄ resans kostnader hittills.
Vi hade turen att för tredje gÄngen i rad fÄ den mest attraktiva platsen, A16, som bara ligger nÄgra meter frÄn kanten pÄ Dortmund-Elms-kanal och dom lÄnga kanalbÄtarna som tyst och stilla glider förbi.

Den lÀngsta prÄmen som passerad oss var 160 meter lÄng 

I Tyskland finns ett hundratal mer eller mindre lĂ„nga kanaler som började byggas redan under 1800-talet. En av dom Ă€r just den 265 kilometer lĂ„nga Dortmund-Elms-kanal, som rinner förbi ”Greven” och som knyter ihop Nordsjön med RuhromrĂ„det.
NÀstan alla gamla kanalerna har genom Ären breddats och kurvor har rÀtats ut, för att anpassas till de allt lÀngre och tyngre godsprÄmarna. Dortmund-Elms-kanal Àr inget undantag och bara nÄgra kilometer frÄn stÀllplatsen finns ett sÄdant  ombyggnadsomrÄde.
I början pÄ 2000-talet rÀtade man hÀr ut nÄgra kurvor samtidigt som man byggde en större och starkare akvedukt.

Den gamla akvedukten fÄr i dag tjÀna som cykelbana

Den nya akvedukten, vattenrÀnnan, sedd underifrÄn.

Att bygga och flytta markmassor till en ny plats i naturen Àr i dag bara en penningfrÄga. Med dagens maskiner, grÀvskopor, dumprar, mÀtinstrument och sÄ vidare, Àr nÀstan inget omöjligt. Men att göra detsamma, för 200 Är sedan, helt utan dessa hjÀlpmedel, med bara mÀnsklig styrka och hjÀrnor, Àr mindre begripligt.
Tre övernattningar blev det pĂ„ ”Greven” innan det var dags att knappa in nĂ€sta mĂ„l pĂ„ vĂ„r GPS.
Vi har valt att kalla vÄr GPS för Tina, efter den kÀnda kartlÀsaren Tina Thörner som med stor framgÄng och skicklighet guidade rallyförare runt i skogarna för drygt 20 Är sedan.