Makrillen

Alla, och dĂ„ menar jag alla, föds som Gaisare, men efter pĂ„verkan frĂ„n massmedia vĂ€ljer vissa lĂ€ttpĂ„verkade personer att hĂ„lla pĂ„ ett mer populistiskt och överreklamerat fotbollslag. Dom pĂ„verkningsbara Ă€r, i mitt tycke, en samling ”okunniga gummiryggar” som vĂ€nder kappan efter vinden.
Likt en ankfamilj, följer gummiryggarna sin ledare, som i det hÀr fallet Àr det lag som journalistkÄren bestÀmt sej för att belysa mest.

Detta Àr ingen vetenskaplig studie, men jag har en kÀnsla av att ankmarschgÀnget Àr samma personer som började spela tennis nÀr Björn Borg hamnade pÄ förstasidorna. Dom köpte vita gummiskor, korta vita shorts och tennisbanorna vÀxte upp som svampar.
NÀr Ingemar Stenmark klev in i dagstidningarna drog gÀnget i ankmarsch till fjÀlls. SkidanlÀggningar och liftsystem byggdes överallt, t.o.m. i mer snöfattiga distrikt, och gÀnget spenderade nu sin kassa pÄ otympliga pjÀxor, tunga skidor, svindyra mÀrkesriktig alpina klÀder och liftkort.
NÀr trenden sedermera svÀngde mot ytterligare en rikemanssport köade samma gummiryggar för att lösa dyra medlemskort till nÄgon populÀr golfklubb. Varje kommun skulle stoltsera med minst en golfbana och överallt kunde man se trendriktigt klÀdda golfare som letade bollar i dikesrenarna.
Just nu lĂ€mnar ankmarschen kolstybb, greener och fjĂ€ll för att dra till skogs med gevĂ€r och en nyutskriven jaktlicens. Nu Ă€r det markĂ€garna som gnuggar hĂ€nderna, för vissa betalar hur mycket som helst för att komma in i ett jaktlag. Men det spelar ingen roll
 det kostar om man vill ligga pĂ„ topp
 viktigaste Ă€r att tillhöra gruppen med plĂ„nböcker stora som resvĂ€skor… det Ă€r status.

Med denna korta inledning sĂ„ förstĂ„r vĂ€l alla att jag Ă€r en sann Gaisare, eller ”makrill” som göteborgarna sĂ€ger. Jag Ă€r det i bĂ„de med- och motgĂ„ng, och jag lĂ„ter mej inte pĂ„verkas av journalisternas drev.

Att vara makrill har bÄde för- och nackdelar. En viktig fördel Àr att vi Àr hÀrdade mot allt vad motgÄngar heter. Vi Äker upp och ner som en stressad jojo i seriesystemen. Ena Äret i allsvenskan, nÀsta i superettan och nÄgra Är senare i andra divisionen och tillbaka igen.
Det som inte dödar det hĂ€rdar sĂ€gs det och vi ”makrillar” Ă€r verkligen hĂ€rdade. Vi har i mĂ„nga, mĂ„nga Ă„r kastats mellan hopp och förtvivlan och vĂ„r största önskan Ă€r att fĂ„ uppleva dagen nĂ€r Gais bestĂ€mt sej för vilken serie dom vill tillhöra.

Vi fÄr ibland utstÄ gliringar, typ


• NĂ€r spelar Gais sin nĂ€sta hemmamatch?
  … nĂ€r kan du komma.

• Min hund kan göra konster. NĂ€r Gais fĂ„r frispark stĂ€ller den sej pĂ„ bakbenen, vid hörna sĂ€tter den sej ner och vid inkast viftar den med framtassarna.
  Men vad gör den om Gais gör mÄl?
  Jag vet inte
 jag har bara haft den i tvÄ Är.

Jag orkar inte ens kommentera dumheterna.

Den hĂ€r dÄ  Gais Ă€r bajs
 som nĂ„gon barnslig förĂ€lder lĂ€rt sitt barn. Det Ă€r nĂ€stan sĂ„ man ger upp.

NĂ€r jag som fastighetsskötare hjĂ€lpte en dam att montera upp en hatthylla sa hon ”tack Bosse, du Ă€r en Ă€ngel” 
 det var hemskt att höra, eftersom â€Ă€ngel” Ă€r smeknamnet pĂ„ journalisternas favoritlag i Göteborg.
VÀnligt men bestÀmt upplyste jag damen om att jag inte Àr en Àngel, jag Àr en makrill.
Hennes ansiktsuttryck pĂ„minde om en fiollĂ„da
 hon fattade förmodligen nada.

Det var hemskt att bli kallad ”Ă€ngel”

Jag Àr ingen fan av journalister eftersom dom har allt för stor pÄverkan pÄ ankmarschgÀnget. Dessutom bildar kÄren ofta mediadrev.
Om en tidning hittat ett scoop hÀnger övriga pÄ utan att undersöka sanningshalten och för oss lÀsare, nÀr vi lÀst ett antal tidningar med samma nyhet, blir det en sanning, oavsett om det Àr det eller inte.
Nu drog jag alla över en kam, men det Àr klart att det finns bÄde bra och dÄliga journalister, precis som det finns bra och dÄliga yrkesutövare i andra grupper.

Jag och min feta uppdragsgivare har ett gemensamt
 vi Ă€r bĂ„da Gaisare. Jag har faktiskt ett gemensamt med, hör och hĂ€pna, journalistkĂ„ren ocksĂ„… det Ă€r att vi ibland kan handskas lite vĂ„rdslöst med sanningen.

Hur kan nÄgon sÀga att alla föds som Gaisare?

SÄ hÀr sÄg det kanske ut nÀr den förste Gaisaren steg upp pÄ land?

Gais kallas allmĂ€nt för ”makrillarna” vilket klubbdrĂ€ktens fĂ€rgsĂ€ttning ocksĂ„ pĂ„minner om. Enligt förstĂ„sigpĂ„arna har allt sitt ursprung frĂ„n havet. Det innebĂ€r att vĂ„ra förfĂ€der, för mĂ„nga miljoner Ă„r sedan, steg upp ur havet som makrillar
 alltsĂ„ Ă€r vi alla i grund och botten Gaisare.